Jag har semester. På riktigt. Alltså riktig sommarsemester nu. Tre veckor, i dag är det lördag så 2 veckor kvar. Är redan uttråkad som tusan. Vädret är ju som i april lite grann, nyckfullt och lite trist, även om jag inte gillar absolut sommarvärme, jag uppskattar dock inte regn, blåst och kyla faktiskt… Visserligen bättre de senaste dagarna, men frågan är hur länge det kommer vara.

 

Egentligen borde jag inte vara uttråkad, det finns ju ännu saker att göra, jag ska bara komma på dem också, OCH göra dem. Orken är inte tip top (min favoritglass, har inte ätit glas på närmare ett år snart och vågar inte, men nu blev jag ju sugen när jag kom på tip top!)

Jag kan ju lyssna på ljudböcker. Jag har inte, fortfarande alltså, lyssnat färdigt på Tess Geritsens senaste, har några timmar kvar bara, och det har tagit mer än ett halvår att ta mig igenom det jag lyssnat på…. Mitt nyårslöfte går inte alls bra.

Jag köpte en begagnad systemkamera, Nikon D40, för 2 år sedan. Rotade fram den för några dagar sedan nu, insåg för två år sedan att det är många år sedan nu som jag hade en systemkamera och då var det inte en Nikon, och jag har glömt massor och orkade inte riktigt sätta mig in i att försöka fotografera igen. Nu när jag rotade fram den igen insåg jag att jag ser ytterligare sämre och trots att jag kikat på några vettiga Youtubeklipp och börjar känna igen vad de pratar om och hur man gör så är det svårt att sätta i handling eftersom jag inte känner kameran och inte vet hur den fungerar, och inte ens kan se på knapparna hur och var man trycker för att få fram det ena eller det andra som det pratas om. Jag känner att jag behöver bli visad hur den rent praktiskt fungerar, och sedan kan jag testa mig fram för att få bra foton igen. Eller ja, försöka. Har fotat lite på måfå och också insett att de är skitsvårt att inte bara se när man tar foton utan också när man har tagit fotona och ska kika på den där lilla skärmen som kameran har…. Det kommer att bli ovanligt många foton och mycket datorarbete om jag ska ta upp denna hobby igen. Även folk som ser dåligt kan fotografera anser jag, även om det är svårt. Så skam den som ger sig. Fast jag må erkänna att jag drar mig något för att ta tag i kameran just nu när jag inte vet hur den fungerar…. Något jag helt enkelt bara måste göra. Och jag tänker att min lens ball kan ju komma väl till pass också nu med kameran!

Har kamerans vanliga normala objektiv bara, lite trist objektiv, hade bättre till min förra- för det jag gjorde då, så har alltid känt mig handikappad med det normala vanliga. Jag vill antingen ta foton nära eller ta foton i naturen och det medföljande objektivet fungerar ju dåligt till de sakerna. Behövs ett zoom för närbilder och vidvinkel för landskapsbilderna. Så jag antar jag får kolla på annonser och se om jag kan hitta något objektiv till bra pris att börja med. Men först kanske- lära mig min kamera. Har som sagt tittat på några Youtubklipp redan, tex ett där en person ställde sig frågan om Nikon D40 fortfarande är en bra kamera år 2022… tänkte den kunde vara lämplig att titta på. Slutsatsen var att den duger förträffligt för sin uppgift ännu, riktigt bra på just landskapsfotografering, mindre bra för porträttfotografering, minns inte varför just det var sämre betyg, men eftersom jag ändå inte är mycket för porträtt utan mer för landskapsfotografering så slutade jag kanske lyssna lika noga som tidigare! Den ska tydligen ha riktigt fina färger, toppbetyg på det, och är det något jag vill ha så är det färg, på rätt sätt, i en bild, så det är ju lovande.

Tänk så mycket som trillar ur hjärnan när det inte används alls. Sålde min Canonkamera 2014, behövde pengar och det var en rejäl pengakälla tyvärr, hade då haft den sedan 2005, om jag inte minns helt tokigt. Tagit massor av foton, massor av usla, provat massor av tokigheter i fotoväg! Insåg att jag inte är som andra som föredrar vackra tjusiga foton, utan jag uppskattar foton tagit i ett ögonblick, som skvallrar om något liksom. Där solen ”förstör” bilden genom att blända och orsaka skugga i delar av fotot, solkatter, regnbågar osv. Ja lite speciell smak, kanske. Ett foton jag gillar, som verkligen räknas som misslyckats, är ett foto som togs på tre hästar som stod i en hage. De stod fint bredvid varandra till en början, men av någon anledning tog kameran tid på sig den här gången att ta fotot, så hästarna tjurade till sig och flyttade kvickt på sig. När kameran väl tog fotot så syntes två rumpor med svansar och en pannlugg samt en man på fotot. En enda salig röra, ett lite kul foto, kaosigt, misslyckat, men lite som det är ibland. Därför gillar jag det. För att allt inte är sådär perfekt, och det behöver det alls inte vara heller. Nå, vi får väl se hur det blir med den här kameran och med fotograferingen. Får ta med den på en promenad med hunden kanske, till en början.

 

Har tittat lite på filmer, men nu senaste faktiskt lite på dokumentärer på Youtube. I går om feta barn i Storbritannien, med dåliga tänder också. Det var intressant att höra föräldrarnas tankar om anledningen till att deras barn inte var normalviktiga och varför de behövde operera ut så många av sina mjölktänder. En klinik i Storbritannien opererar också barn så pass unga som 13 år med magoperation för att försöka få bukt med fetman. Föräldrar lever verkligen i förnekelse om sin egen skuld i att det har blivit som det blivit, det skrämmande var nog också exemplet där en flicka på 13 år hamnade på kliniken för fetmaoperationer och där de skulle göra ett sista försök att få henne att gå ner i vikt med diet och motion. Föräldrarna tog henne till ett gym en gång, och testade på bättre diet lite halvt om halvt, men orkade sedan inte ta tag i det mer, inte ens att läsa papperna som de fått från klinikens dietist om hur hon skulle äta. Det är ju föräldrarna som köper mat liksom, men 13 åringen ville äta bättre och frågade efter bättre mat och föräldrarna sa att de inte hade orkat ta tag i det och att operation var bättre. Pappan sa till och med att han föredrog operation för henne eftersom hon då kunde äta allt som hon brukade, bara i små portioner. Ofantligt skrämmande att barn sitter i klorna på sina föräldrars välvilja på det viset! Vill föräldrarna inte att de äter vettigt utan istället gör en operation så riskerar det att bli så. Känns. så väldigt… skrämmande. Barnmisshandel. Att barn blir tjocka kan jag förstå, att det är svårt att vara förälder och att alltid välja rätt osv, jag förstår den kampen på ett helt annat vis, men att när problemen adresseras så där då välja en skadlig utväg för att man som förälder är lat, jisses liksom!

Och tänderna, stackars ungar som måste genomgå sådan smärta för att föräldrar inte förstår bättre. En förälder sa att om hans barn var glada och nöjda så vad gör det att de saknar några tänder. Massor tänker jag, eftersom det inte är att sakna någon tand som är grejen, utan smärtan, operationen osv som är det värsta. Hur kan man inte förstå det ens.

Jag har problem med tänderna, får lätt hål och min rädsla för tandläkare kom när jag var typ 8 och hade ett så stort hål i en mjölktand att den behövde dras ut, jag vägrade eftersom det gjorde ont, det blev en kraftig infektion med böld vid tanden och jag skickades till specialisttandvården varav det gjordes flera försök att dra ut den. Jag bet till slut min ordinarie tandläkare, när han inte lyssnade på mig när jag sa att det gjorde ont och sedan vägrade jag öppna munnen. Samma hos specialisttandvården, vem fan är så dum att öppna käften så att folk kan röra en tand som gör ont när jag sagt att den gör ont och de lovat att vara försiktiga och så gör det ont ändå och de vill inte sluta?! Inte jag. Många människor i rummet, alla väldigt irriterade på mig, jag var ändå så pass stor att jag borde förstå att jag skulle L-Y-D-A liksom. Till slut fick pappa följa med på besöket istället för mamma, som upplevde att hon hela tiden blev dömd och fick dumma kommentarer av personalen. Attityden förändrades. Inga hårda ord, ingen kom med kommentarer till pappa heller, mer förklarande, mer tålamod och lugn. Och tanden kom ut. Tvång och förebrående och hårda ord har aldrig fått mig att göra rätt, snarare fungerar det bäst att förklara…. Detta tandhelvete skulle jag inte vilja utsätta något barn för medvetet.

Här är filmerna och serierna jag sett:

Promised land

Handlade om ett företag som köpte upp mark för att borra olja på, slutade ändå med att hela byn gick emot så att det inte skulle bli så lätt som det verkade för företaget först. Helt ok, oväntat slut ändå.

History of food, serie

Intressant att följa hur vi människor har ätit genom tiderna.

Alone

En kvinna flyttar från storstad till ett annat boende en bra bit bort, men upptäcker efter ett tag att en man följer efter henne. Hon tas till fånga av honom och kämpar för att fly. Men kom igen liksom, hur många gånger hade hon inte en chans att tala om för tex sina föräldrar eller vem hon talade med, till och med larmcentralen hon ringde, var hon var och vad hon upplevde, att hon blev förföljd av en man i en jeep? VARFÖR GJORDE HON INTE? Kanske för att filmen hade varit så mycket kortare då. Och utan handling…. Ok att fördriva tiden, men knappt.

Nobody

En bra film! Spännande! En familjefar tröttnar på tillvaron som familjefar och går all in som CIA-agent igen för att skydda en tjej som blir utsatt av ett gäng män på en buss. Det blir starten på något stort som gör att hans familj hamnar i skottlinjen och som han måste hantera…

Disturbing the peace

Ännu en sömnig film att fördriva tiden med, men ändå inte dålig egentligen. Finns bättre, men också sämre. Handlar om en polis i en lika sömnig småstad där ett gäng bestämmer sig att råna en bank och förstås inte förväntar sig motståndet de får…

The Ice Road

Lät bättre än den var. Lite för osannolik helt och hållet. En gruva rasar ihop och några lastbilschaufförer ska frakta en borr till stället för att få ut personalen. Det förhindras av gruvföretaget, som inte vill att sanningen ska uppdagas.

Queen bees

Kul film, något att fördriva tiden med. Ingen top film, å andra sidan är inte en komedi någon top film i mina ögon. En äldre kvinna hamnar på ett boende och där upptäcker hon att det inte alls är så hemskt som hon tror att det är. Typ.

The postcard killing

Bra! Gillade att Jeffrey Dean Morgan har huvudrollen. Det är ju Negan i The Walking Dead. Blev lite paff, men hämtade mig sedan och insåg att filmen är bra, riktigt spännande och faktisk mycket sevärd. Inte slutet jag hade väntat mig.

The Father

En svår men bra film om en man som drabbas av Alzheimers och försöker hantera den verkligheten det innebär. Bra filmat Svårt att veta hur en person med den sjukdomen fungerar så filmen gav ett litet fönster in i deras värld.

Land

Denna tyckte jag om. En kvinna förlorar man och son, packar ihop hela sitt liv och köper en stuga mitt i djupaste skogen för att finna sig själv, håller på att dö på kuppen, men föredrar att leva där i sin ensamhet. Möter dock en lika ensam man som lär henne överlevnad, jakt, fiske osv så att hon kan leva ett liv där utan att riskera att dö vareviga dag. MYCKET sevärd!

Every breath you take

En psykiatrikers patient ”tar livet av sig” och hennes bror tar kontakt med psykiatrikern och nässlar sig in i hans familj. Ok film men inte mer.

The god comitee

Tänkvärd film. Vem ska få ett organ? Flera olika personer behöver ett organ, men vem ska man välja? Det ska kommittén som delar ut organ besluta om i denna film.

Luce

Perfekta sonen är inte så perfekt som han verkar. Drivs han av någon form av ondska? En lärare tror det och tar kontakt med mamman, sonen förklarar sig oskyldig, många tror honom och inte läraren….

Bump, serie

HA! Om en tonårinig som föder ett barn helt utan vetskap om att hon ens var gravid, och om livet som tonårsmamma och skolungdom. En kul serie att se helt kravlöst. Många fniss bjuder den på.

Doug to the rescue, serie

Doug räddar hundar och katter i brändhärjade områden eller där det varit stormar och orkaner osv, med hjälp har han sin drönare. Trevlig att titta på och se lite lyckliga slut istället för en massa drama.

Nature trough her eyes, the call of the wild, serie

Samma som ovan, en mjuk serie, men nu om hur kvinnor ser världen, naturen, jämfört med män, hur de beskriver djur och natur jämfört med män.

Stranger things,serie

Säsong 4, liiite för mycket för mig kanske men den var mer spännande än säsong 3 som jag upplevde var mer utflippad och svår att se. Ser fram emot nästa del i säsong 4 som kommer den 1 juli.

Run

En ok film faktiskt. Som handlar om en tonårstjej som söker till college och väntar på svar. Hon sitter i rullstol och har flera fysiska problem och sjukdomar. Hon börjar fatta misstankar om att hennes mamma gör henne sjuk och blir inlåst i huset till slut. Ett oväntat slut på filmen, kanske inte riktigt en lösning jag hade valt om jag gjort den. Intressant film, men förstår inte hur läkare inte hade märkt något under hennes alla 17 år liksom, så dålig är ändå inte sjukvården.

Sightless

Om en kvinna som blir överfallen och blir blind. Hon hamnar i en tillfällig lägenhet och börja upptäcka märkliga saker, grannen uppträder märkligt, men ingen tror på henne när hon försöker berätta om det. Intressant film faktiskt.

Jag har också sett Fear The Walking Dead och funderar på hur nästa säsong blir där, de kommer få svårt att samla ihop den här serien igen, det går bara utför tyvärr. Blir sämre och sämre, och det är synd eftersom The Walking Dead bara har typ 9 avsnitt kvar helt och hållet! Tycker absolut vi behöver något zombiaktigt kvar, som håller kvalitet liksom. Som det ser ut nu är det inte någon kvalitet i Fear faktiskt. Det är bara rent av sorgligt. Så många år och säsonger och så är det inte bättre än så här nu?! De måste lämna den här delen av USA som är full av radioaktivt nedfall, så trist att se ytterligare en säsong gul och blurrig och med människor med masker. Visst en lösning på Covidproblem, men ACK SÅ TRIST ATT SE!!!!

 

Aja, nu ska jag gå ut med hunden i skogen igen, sedan äta och fortsätta med att kolla lite Youtube. Semester är inte riktigt min grej faktiskt. Hade gärna jobbat, om jag ska vara helt ärlig. Det ÄR kul!