Tillit.

Vem ringer jag när jag behöver hjälp med något och något viktigt/allvarligt hänt? När jag behöver prata? Vem finns där för mig? Mamma? Mina syskon?

 

För varje dag som går inser jag hur ensam jag är, och hur jag också drar mig undan från andra själv, för jag orkar inte med människor längre. Andra drar sig undan från mig också. Familjen tex. Det är både en sorg och inte en sorg, det är så det alltid varit, men jag har slutat streta emot, slutat lirka, slutat låtsas om att vi har en bättre relation än vad vi har. Slutat fejka. För jag orkar inte längre med det här falska. Och jag orkar inte låta det rinna av mig som vatten på en gås längre. Jag vill inte umgås med familjen som snackar skit om mig, jag orkar inte med falska människor. Det blir onekligen väldigt ensamt när familjen består av till mestadels sådana människor har jag insett. Ensamt när jag inte längre spelar med i spelat där man accepterar att man är goda vänner när man möts och blir skitsnackad om bakom ryggen konstant.

 

Det är en befrielse ändock, som att göra sig fri, göra sig redo för att klara sig själv osv, inte pendla mellan tro eller inte tro på de närstående, det är slitigt att aldrig veta var man har dem, nu vet jag.

 

Men sorgligt att inte kunna ringa någon och prata när jag mår dåligt, inte ha någon att umgås med eller fira födelsedagar med osv. Min familj är "slut". När jag behöver den som bäst finns den inte där. Självklart inte. Varför skulle den? Det har den aldrig riktigt gjort, bara på falska villkor, inte för min skull, för kärlek till mig.

 

Jag hoppas att det finns någon kvar i min familj som jag kan prata med och umgås med kravlöst och utan falskhet i alla fall. Kanske.

 

Just nu är svaret "Ingen".

 

Speciellt i dag, svaret är ingen speciellt i dag. Det är så jävla ensamt att vara ensam i en värld full av människor som låtsas bry sig, men som egentligen mest är intresserad av att prata om vädret på sin höjd. Allra helst ställer man frågan "hur är det" och ber till Gud att man får svaret "bra" tillbaka så att man slipper behöva lyssna på någon annans problem....jodå jag hör folk beklaga sig om andra människor rätt ofta....

 

Så allt är bra. Bara bra.