Eller båda? För det är vad jag gör. Båda. Läser i Vild och pysslar med mitt pussel samtidigt som jag lyssnar på musik. Jag skriver pysslar med pusslet, för jag sorterar lite bitar så att de är indelade i grupper med liknande bitar. Det är lite lättare att hitta ordning då och att kunna börja. Sedan när jag börjat bygga mer och så så brukar jag dela in dem efter hur många knoppar de har i de olika grupperna, så att det är enklare att prova sig fram. Vissa bitar är ju lätta och behöver inte delas in, men svarta eller bara rakt av blå bitar är svårare. Detta pusslet har 1500 bitar så det blir ju större än de andra och redan nu i början har jag stött på problem.
1. Hur stort är det egentligen? Har inte orkat läsa på kartongen och mäta mitt skrivbord, men det får nog plats....
2. Även om pusslet färdigt i sin helhet får plats har jag funderat på var mina ingrupperade pusselbitar ska bo under tiden.

Nä, detta är inga riktiga problem, bara några funderingar sådär i ensamheten som pusselbyggare! Själva ramen på pusslet har jag börjat med, brukar man det? För mig är det lättare att se hur de andra bitarna ska sitta i förhållande till storleken på pusslet. Dessutom passar visst inte den här ramen ihop. Eller så är det jag som byggt fel någonstans, det är nog så det är , är jag rädd! Men det är ett bekymmer jag brukar lösa lite allt eftersom. Eller det brukar lösas av sig själv egentligen.

Boken läser jag också i, växlar lite mellan pussel och bok, lyfter dessutom ibland huvudet från boken och sorterar några bitar till. Rastlös eller sysslolös är jag inte, bara... att jag vill göra flera saker på samma gång, inte vill välja mellan dem, men inte riktigt kan koncentrera mig på sakerna fullt ut heller. Den är bra, boken alltså, så jag får nog fortsätta läsa den framför pusslet så den blir utläst i morgon. I dag.