Mellandagarna

Sitter som vanligt och ugglar uppe. Sent och ska strax kravla till kojs för ännu en dag i morgon. Upp med tuppen och i väg till jobbet igen. Det är bara tre arbetsdagar denna veckan, sedan är det dags för ytterligare några lediga dagar igen. Onekligen inte helt fel. Jag vet att jag brukar säga att jag älskar att jobba, och det är ingen motsägelse att jag faktiskt tycker att lite ledighet just nu är välbehövligt. Är verkligen trött i knoppen. Min julafton blev inte riktigt som tänkt. Så mycket att fixa och dona med innan, och jobba som vanligt, så väl på julafton for tröttheten och någon slags utmattning över mig som en tung sten. Jag gjorde bara det jag måste göra och resten av tiden sov jag i sängen som en klubbad säl. Var vaken några timmar på kvällen, för att fortsätta sova på natten och dagen efter som om jag inte fått sova på några veckor. Känns som om jag har återhämtat mig något nu faktiskt. Känner dock fortfarande av den där förlamande känslan av orkeslöshet när jag gör för mycket.
 
Jag har verkligen njutit av ledigheten och bara gjort det jag måste göra, förutom att måla lite, lyssna på musik, surfa, spela Pet Rescue på telefonen och lyssna på ljudböcker. Lugnt och skönt får jag erkänna.
Japp, även halvblinda kan måla, men jag ger mig inte i kast med avancerad färgläggning, sådant är så jobbigt. Svårt och plottrigt att se och händerna bara skakar när jag försöker pricka rätt... och missar. Men det finns ju rätt mycket att välja mellan när man ska färglägga och även om jag missar utanför linjerna ibland så skiter jag högaktningsfullt i det. Ingen ska betygsätta mina färgläggningsstunder. Vissa bilder blir faktiskt onekligen ovanligt bra, så att jag förvånar mig själv, andra är mycket mer än jag räknat med utanför, det är lite efter dagsformen. Jag har alltid älskat att rita och måla så att jag inte är urkass på det är inte förvånande, även om andra förvånas över att jag inte ritar mer utanför än jag gör. Det de tycker är bra nu är tyvärr rätt illa med mina mått mätt egentligen... och att rita blyertsteckningar som jag gjorde förr kan jag inte längre eftersom det är för svårt att se ordentligt. Det är ju en stor skillnad mot att se klara svarta ränder på ett vitt blad och färgsätta innanför det svarta och att själv rita med blyerts och skugga bilder så de får liv. Men så jag saknar det! Hästar kan jag rita. Och så komiskt att jag inte kan ta ett drag med en färgpensel utan att det ser ut som kriget själv, riktigt riktigt illa!
 
Vad som är intressant också är barnens betyg i bild. De ligger på E (och F ibland i vissa ämnen...) alla tre, förutom i bild, där har de C. Alla tre. Jag hoppas verkligen de fortsätter rita och njuta av att forma och ge liv, det är ju otroligt rogivande och häftigt!
 
Nu är året snart slut igen. 2020. Vilket skitår. Man går och väntar på att det ska börja. Och så slutar det. Mitt i allt. Och inga förhoppningar om att 2021 ska bli bättre, har jag heller.
Jag har i alla fall klarat av året boknyårslöfte. Det har ju varit det där vanliga att läsa 12 böcker. Och eftersom jag numera inte riktigt kan läsa så har jag fått lyssna på ljudböcker istället. Jag har fått ge mig där, ljudböcker är ett ok substitut för böcker. Egentligen inte, men vad ska jag göra när ögonen och hjärnan inte längre orkar med?
 
Till 2021 får jag nog höja antalet böcker en aning. Jag har alltid haft 12 böcker om året. Blir ju en bok i månaden. Detta året har jag lyssnat på 22 böcker. Jag började nylen på bok 23, och hoppas att jag ska klara av bok 24 innan året är slut, men frågan är om jag kan det.... Ska försöka.
 
Hittade en fin bok att skriva ner alla böckerna jag läser i.
Vacker både på utsidan och insidan!
 
 
En annan dag ska jag skriva alla böckerna jag läst, men nu får jag väl borsta tänderna, medan jag fortsätter lyssna på "On the nature of daylight" en liten stund till, lägger platta, lurar och telefon på laddning och kryper till kojs, så att både jag och mina prylar är reda inför att fortsätta på Peter Mays bok "Lock Down" i morgon. Den är bara... 10-11 timmar lång och jag vet ju att Per Anders Fogelbergs sista bok i stadserien också är lika lång, och jag har kort om tid till den 1 januari 2021.
 
Men fy fan vad "On the nature of dayligt" är förtrollande!!!! Den har mig i sitt grepp fullständigt och kämpar om vad mina öron ska höra!

Eithne.blogg.se

Det som var, det som är och det som det kan bli.

RSS 2.0