I dag har det varit en riktig måndags-måndag! Och det är fortfarande inte kväll ens ju, så mycket mer kan ju hända. Egentligen har inte mycket extraordinärt skett, det är bara jag som inte riktigt har fungerat som brukligt. Fick ha Helenas hjälp vid väldigt många diktat, hjärnan orkade inte med i dag.Snubblade i trappan när jag skulle gå upp till plan 3, lite för bråttom och såg mig inte så noga för. Brukar vara noga och känna mig för dessutom, vill inte trilla och slå mig i trappor men har börjat gå mer i trappor, motion kallas det. Vardagsmotion, trappgång är nyttigt, jag vill vara lite nyttig! Ibland....

Problem med att logga in på datorn på jobbet, alla hade mer eller mindre problem, löstes fort dock, sedan insåg jag att jag glömt min oboy hemma så ingen sån på morgonen (sorry, så hemskt nyttig är jag ju ändå inte tydligen...). Jag kände verkligen att hjärnan inte var på plats, var jobbigt att tänka. Sov inte mycket i natt heller så jag är riktigt trött, mer än vanligt nu.Fick stressa till tåget sedan för att jag hade svårt att höra i ett diktat, mycket att få rätt. Insåg där att tåget mitt ändå var försenat så bara att hålla tummarna att det skulle hinna i tid till bussen dsedan, den vill jag ju inte missa. Men jag hann precis, hade två minuter på mig, från att jag gick av tåget på perrongen till bussen, så den väntade tills jag komit in och satt mig innan den körde. Bra med snälla chaufförer!

 

Nu har jag varit ute med Vavilon och ätit några lussekatter till lunch (ja, det är därför jag inte tar hissen mer....) och tänkte faktiskt sova en stund. Vavilon ligger och vilar på balkongen, barnen är i skolan ännu, vi ska ha lassagne till middag så jag har en stund på mig att sova känner jag. Utan dåligt samvete.

 

Annars en fin solig måndag, med klar och kall luft. Härligt!

 

Vad som inte var lika härligt var i torsdags. Upp tidigt då också, en natt med mycket lite sömn, kändes som ingen alls faktiskt men man brukar ju ändå sova något trots att det känns så, och i väg till Lunds sjukhus för ett besök hos ögonläkaren och alla dessa hemska undersökningar. Stesolid efter några timmar för att göra några av undersökningarna, men ändå slutade det med att jag fick ett epilepsianfall när jag gjorde undersökningen med ljus som blinkar. Vilket skit rent ut sagt. Känns som om jag aldrig kommer få några vettiga svar på vad som är fel på mig. Det gör mig både arg och uppgiven på samma gång. Lönt att fortsätta göra undersökningar när det bara handlar om att göra om och göra om utan att ge svar? Tycker inte det, då kan det vara.  Jag är trött på undersökningar, vill bara vara i fred nu!