Vardagen rullar på med Nyköping, böcker, musik och jobb.

För en vecka sedan insåg jag att jag nog får ta tag i det här med att lyssna på böcker igen, jag har ju ett nyårslöfte att fixa. Minns inte nu hur många böcker jag ska ha läst/lyssnat på i år- 35? Många i alla fall, så dags att sätta fart, när februari är en kort månad och mer än en tredjedel redan var avklarad av månaden. Sagt och gjort rotade jag fram min döda surfplatta och stoppade i laddaren för att kunna få lite liv i den, när så skett kom jag på att det ju var ett tag sedan TESS GERITSEN skrivit något. Den som söker hon finner- en ny bok av en favoritförfattare!!! Och jag började lyssna och har förstås nästan lyssnat ut den redan! Eller ja, jag började med Sofie Sarenbrant först, innan jag kom på det här med Tess, så kanske en kvart Sarenbrant....
 
Vad är det som gör att vissa författare är så bra och andra inte? Vad har Tess Geritsen som Sofie Sarenbrant inte har? Tess kan skriva böcker om gräsliga saker, ruskiga detaljer, beskrivande så att man ser det otäcka framför sig. Sofie Sarenbrant är mer "tam" och alldaglig. En av de bättre svenska författarna förstås, men i jämförelse är tam ett bra beskrivande ord. Det fattas liksom det där extra i berättelsen. Detaljerna som kanske för vissa är för mycket, men som för mig är de viktiga för att få skillnaden mellan en vanlig deckare i alldaglig form och en riktigt bra deckare som går att minnas!
 
Och jag kom förstås inte långt in i boken med av Tess Geritsen innan jag fnissade högt första gången. Ett exempel är detta:
Den döde har fått ögonen urgröpta och har dem i handen, när dr Isles (rättsläkaren boken handlar om) ser det säger hon något medicinskt på latin och Jane Rizzoli (polisen boken handlar om) svarar:
-"Är det någon sorts tjusig medicinsk term för att någon skar ut ögonen på henne?
-Ja
-Jag älskar att du kan ge allting en så tilltalande torr och klinisk ton. På något sätt lyckas det få det faktum att hon håller sina egna ögon i handen att kännas lite mindre.. ja, totalt jävla sjukt."
 
Jag tyckte det var himla kul faktiskt! Relationen dem emellan är precis så och jag älskar det! Jag känner igen mig själv lite grann i dr Isles kliniska konstaterande ibland, lite nördiga, faktamässiga sätt. Och även i Rizzolis skämtsamma (om allt som man inte alltid borde skämta om) sätt, att hon handlar före hon tänker ibland osv, och att de båda kan reta sig på varandras sätt att vara! Det gör det lite extra kul eftersom jag själv kan se hur irriterande det är när man är sådär allvarlig och nördig eller tanklös och har en miss i socialt uppträdande.
Här är det heller ingen som backar för det svåra och känsliga, man skriver det rakt ut i text, det benämns med ord, tas upp för läsaren, lyfts fram i ljuset. Så visst, är man känslig är detta kanske inte författaren man ska läsa något av? Men jag är inte känslig och uppskattar böckerna författaren skriver, ser redan fram emot nästa!
 
Har fått mer att göra på jobbet, nu används taligenkänning mer och den senaste tiden har det varit mycket sjukdomar så jag har fått använda mina kunskaper jag fått lära mig om akutsysslorna på "riktigt" så att säga. Det kändes stressigt. Men bra. Det är ju inte svårt egentligen, men en roll jag inte haft tidigare, har nosat på den en tid och tyckt att jag behöver utvecklas och så plötsligt när jag valde att bli visad av Helena så blev det någon dag senare så att kunskaperna var tvugna att sättas i aktivt bruk då hon var sjuk samtidigt som Therese var ledig (och sedan sjuk). Kan ju säga att det var nervöst, men jag hade Helenas ord i huvudet hela tiden och tog ett steg i taget. Det kändes bra att förstå att jag fixade det, att jag klarar saker även om det inte har varit så mycket introduktion ändå. Så jag är absolut nöjd med mig själv och min arbetsinsats! Nu ser jag fram emot att fortsätta med uppgifterna regelbundet och att min lön höjs!
 
Jag tycker verkligen om att jobba, men vill utvecklas som alla andra och det tycker jag att jag borde få göra. Så det ska jag se över i år, var, på arbetet, jag kan utvecklas, inom vilka delar och hur jag kan gå vidare i min kunskap. Det är aldrig dåligt att lära sig saker. Jag kommer ihåg när jag var på vc Eden att regionen hade små korta endags kurser i tex PMO och Melior och jag sa till en kollega att det hade ju varit något att att gå på den om Melior eftersom vi redan jobbade i PMO då. Hon undrade varför, vi jobbade ju i PMO och inte i Melior och behövde inte det. Tja, för att utvecklas, för att ha kunskaper för framtiden? Meriter? Inte vara helt och hållet ny i allt på ett annat jobb? Att inte väljas bort just därför? Vad jag förstår finns det arbetsgivare som inte tycker att det är så god idé att sekreterarna utvecklas och går kurser, speciellt inte i saker som inte är HELT uppenbart att man behöver omedelbart på arbetsplatsen. Tänk om de söker nytt jobb ju!! Ja, de kanske söker nytt just för att man inte får utvecklas? Att allt bara rullar på medan resten av världen utvecklas och går vidare?
 
På medarbetarsamtalet fick jag frågan om det är så att jobbet inte motsvarar utbildningen, att det kan vara anledningen till att många söker andra jobb, andra inriktningar, men det tycker jag inte. Det är en bred utbildning ändå och även om skrivet är en stor del av yrket är det ju inte enda delen, tiden är förbi då man kan förvänta sig att hitta folk som BARA vill skriva 100 % av tiden- för det är helt inte alls det som är vårt yrke, bara en del av det. Jag tror snarare det handlar om brist på uppskattning för en del som gör att de söker sig vidare, och en del för att man känner sig färdiga med att "bara" skriva liksom. En del chefer satsar allt på skrivet och ser alldeles för lite av vad vi är utbildade för, de uppgifterna har andra, så när taligenkänning införs så är väl tanken att minska antalet sekreterare. Så osäkra anställningar vill man väl inte ha och söker sig då också av den anledningen vidare, till ställen där man uppskattas mer, får större ansvar och där man ses som en viktig del av kollegerna på arbetsplatsen. Egentligen inte konstigare än så kan jag tycka. Satsar man mer på sekreterarna stannar de också kvar, är min uppfattning. Sedan finns det förstås de som rent faktiskt inte gillar delar av våra uppgifter och då söker de sig vidare av den anledningen också.
 
Har haft en rätt bra vecka ändå kan jag tycka. Var i Nyköping onsdag och torsdag, och även om det var över en timmes väntetid i Norrköping mellan tågen så var det överlevnadsbart. Kallt och blåsigt dock, men värre i Skåne som vanligt. Märkligt väder allt, ser fram emot sommaren!! Träffade Annika igen och det var kul denna gången också, uppfriskande fläkt i det vanliga! :) Passade på att köpa tre böcker... deckare av den lokala deckarförfattaren Mats I Lundgren, har lyssnat på böckerna redan, men jag behöver fylla ut min bokhylla och vad passar utmärkt då om inte hans böcker?! De är faktiskt bra! Jag är impad, svensk författare och allt, men han har fått till det bra där! Och plus i kanten för de fina beskrivningarna av miljön i böckerna, 10 Femöresfyrar av max 10 Femöresfyrar möjliga för det!
 
Så nu står det i min bokhylla och ser fina ut! För en tid sedan köpte jag alla Per Anders Fogelströms böcker om Stockholm stad, de 5 i den serien. Finns ju fler, men jag tänkte på just den serien. Detta trots att jag lyssnat på hela serien om alla fem böckerna alldeles nyss då vid tillfället, och tidigt i min ungdom läst dem. Bokhyllorna har gott om plats och har de inte det är det fler bokhyllor som behövs, inte färre böcker! :)
 
Hade svårt att hitta rätt på sjukhuset nu när ombyggnaden är färdig, upplevde dåligt skyltat, men frågade mig fram ett par gånger och fick bra hjälp. Nästa gång lär det inte vara lika svårt. Avskyr dock att gå vilse...gräsligt stressande att inte hitta, men tur jag vågar fråga om hjälp!
 
Synenheten ska flytta i Lund... det är drygt 3 km till stället det ska flytta till och jag är inte riktigt road av det. Jag brukar gå överallt liksom och nu står jag och velar mellan att gå och att tvingas ta buss, buss som jag inte kan hantera. Hittar gör jag inte, och busschaffisarna kör som om de stulit bussen och det är svårt att ha koll på utrop och skyltning när det inte alltid fungerar, och tänk om bussen är överfull och jag inte kommer ut som jag ska för de har alltid så sablars bråttom iväg! Eller så fungerar det alldeles utmärkt, men det är jag inte så säker på.... Så måste verkligen lära mig vägen så jag kan gå och hittar.
 
Jobbade hemma i går, skönt att kunna sova lite extra efter resan, försökte sova på tåget hem men det fungerade inte. På tåget upp somnade jag från och till dock, men då hade jag knappt sovit något alls på natten före.
På eftermiddagen åkte jag och Elin i väg för hamsterköp! Jättesöta. En till Elin och en till Isaac! Det var ett jädrans väder när jag åkte hem med dem, så transportburen med dem i stoppade jag ner i min ryggsäck och bar dem där i, där var de mer skyddade från blåsten och blötsnön som kom. Stackars små liv, de undrade nog vad som hände dem. Men jag fiskade upp först den ena och la i en bur och sedan den andra och la i nästa bur. Den första hitta ingången till ett gömställe och for in där och ville inte visa sig, den andra hittade direkt godis Elin lagt ut så den fastnade där en stund. Senare på kvällen var det faktiskt den lite skygga hamstern som hittade hjulet först och var ute och testade det- Isaacs krabat. Elins lå och sov i huset ett bra tag, den grisen! Men senare på natten hörde jag det hjulet också så jag gick och kikade och jo minsann, hon hade också hittat motionsformen och sprang i en väldans fart i sitt hjul! Det är två honor, Elins ska eventuellt heta Ronya. Vad Isaacs ska heta vet jag inte ännu, han vet inte ens om att han har en hamster ännu :) Jodå, han vill ha en hamster, det är bara en överraskning åt honom :D Jättesöta är de båda två! Och jätteallergisk är jag.... och Vavilon vill jättegärna äta upp dem!
 
Lyssnar på denna i dag:
 
Gillar det han gör, vissa bitar är helt otroligt, andra är bara perfekt! Tänkte jag får lyssna ut boken sedan, men just nu funkar det med detta en stund till. Städa kanske, så slipper jag ta allt i morgon? Promenader med hunden också. Funderar på film? Eller McLeods döttrar? Eller crimedokumentären om en kvinnlig mördare i Danmark? Får väl se antar jag. Hinner inte med allt.
Nu-hundpromenad igen.

Eithne.blogg.se

Det som var, det som är och det som det kan bli.

RSS 2.0