Satte kurs mot Lund i dag. träffade där en kompis på Stadsbiblioteket och satt några timmar och planerade lite studier. Vi har båda lite att ta igen, så vi hade bokat in att träffas där i dag för att planera in fler träffar och göra ett upplägg för hur vi ska få till våra studier och få klart det vi ska göra. Så att vi båda två inte bara får det som släpar efter klart utan också så att vi båda två MÅR BÄTTRE och känner oss bättre. För det känns som ett stort misslyckande att ha saker hängande efter sig som man inte har lyckats göra färdigt.

Jag tyckte vår träff gick bra och vi fick till en bra grundplanering att stå på, med flera inbokade träffar där vi kan träffas ostört och förhoppningsvis få gjort det vi ska få gjort. Och gå vidare med flaggan och stoltheten i topp. För vi är ju inte misslyckade egentligen, är vi?

Jag ser fram emot det, och det ska bli intressant att se hur det känns med lite studier igen, med lite sådana krav på mig då jag haft svårt för studiestressen sista terminen på utbildningen. Hur fort kommer den här stressen tillbaka igen osv? Jag tror jag tyvärr är skadat för livet, för det är just så det känns sedan dess så fort stress kommer i närheten av mitt liv, så det blir bra att testa på nu när det är dags för jobb också.

Jobb ja....Måste vi prata om det? Så ångestfyllt och stressande att inget ha. Eller inte bara att inte ha något utan också vetskapen att ingen vill ha mig. Att jag inte duger något till i andras ögon. Jag har typ alltid vetat det i mina ögon, men nu är det så tydligt i andras ögon. Det är obehagligt.

I dag började jag läsa i boken som heter "Sjukhuskatten Oscar". Den verkar intressant! En katt som bara håller vak över döende patienter på ett äldreboende. Jag har läst ut Boken "Änkan" och James Mays "Man Lab", får berätta om dem en annan dag. Får skynda mig att läsa sjukhuskatten så att kompisen jag pluggar med kan låna den om en vecka när vi ska ses då. Efter det har jag En Tony Hill och Carol Jordan-bok att läsa liksom!! Den är nog bättre än katter...