Nu har Fear the walking dead börjat igen med en ny säsong. Egentligen borde HBO visa avsnitt 3 men det finns bara två avsnitt tyvärr, och jag har förstås sett båda. Även om jag inte direkt sprang benen av mig för att se det senaste avsnittet. Det första var ingen höjdare. Säsongen dessförinnan gick i mål med en jävla kärnvapenexplosion, så hur startar man en ny säsong utan att tappa serien helt i det blå? Svar: Om man vill ha en serie som ska handla om överlevnad, om zombisar och om försöka upprätta samhällen trots att världen för många år sedan redan gått under så är en kärnvapen explosion ingen god idé. För det första är det inte jättetrovärdigt att det riktigt fungerar så många år efter att världen gått under, för det andra skapar man med en sådan explosion en helt annan serie, som fokuserar på något annat. Avsnitt två var precis lika sjukt som första. Serien är inte längre bra, tvärtom gick den med hjälp av förra säsongen rakt ner i botten. Spikrakt. Tragiskt.

 

9 avsnitt (eller är det 8 ?) har visats av The walking dead och den återkommer i februari igen. Den var helt ok sammantaget, några bra avsnitt och några tråkiga och händelselösa. Nu, däremot, ser jag fram emot att det händer lite i resterande avsnitt! Även om jag inser att det innebär att personer i serien jag gillar kommer att dö, för det är tydligen planen. Bara det inte är Daryl dock....

 

Så när jag inte tittar på zombisar så tittar jag på brandpersonal i Chicago fire. Helt ok serie att följa. Lagom för hjärnan att vila i.

 

I övrigt har jag inte orkat lyssna på ljudböcker på ett tag, föredrar musik. En promenad på Youtube över mina sparade klipp och upptäcka nya är en utmärkt sysselsättning ibland. Borde dock sortera bort en del som jag nu upptäckt inte är tillgängliga längre, blir kanske en lördagsuppgift när jag inte har annat viktigt för mig! Kanske jag rent av får möjlighet att se botten på min 7 mil långa sparade lista?! Hade sparat ett klipp av David Solis som heter Joy, ett vackert musikstycke som verkligen glädjer en mulen dag! Det var dock nedtaget, så jag fick leta upp en annan version av det.... en av mina massor favoriter ju.

Det var lycka när min favorit celloist skapade detta mästerverket, mitt favorit stycke att lyssna på! OM den gör sig väl med cello, det måste jag då säga! Jag. älskar. den!

Hur kan man inte göra det? Ser att 25 personer inte gillar den. Frågan är om de är tondöva eller inte vet något om musik. Någon annan anledning står inte att finna.

 

Denna har han och han andra hälft i 2Cellos gjort skitbra!

 

Tänker att jag får börja lyssna på ljudböcker igen snart. Lär få loss lite mer tid till det inom kort så ska i helgen gå igenom vilka jag vill lyssna på och ladda ner dem på min platta att lyssna offline på.

 

Jag har bestämt mig för att genomgå en gastric sleeve, och den sker, förhoppningsvis, på måndag. Ska stanna ett dygn på sjukhus så tänker att jag behöver ha något att fokusera skallen på så det blir min surfplatta med ljudböcker och musik tänker jag. Annars klättrar jag nog på väggarna, vill ju inte alls vara där. Opereras och så hem. Men icke... Vad jag har förstått vill de att man går upp och rör på sig rätt snabbt efter operationen, och det fungerar ju med ljudbok, att vandra omkring lite titt som tätt. Synd att jag inte får passa på att vandra hem när jag ändå är "uppe och rör på mig"...

 

Har ätit/druckit pulverdiet i två veckor nu och har till söndag på mig kvar. I måndags när jag vägde mig på mottagningen hade jag gått ner 9 kg på två veckor, vägde mig på jobbet på morgonen och hade då gått ner 8,5 kg, men deras våg visade minus 9 kg. Jag ska ha gått ner 5 kg till på måndag då jag ska opereras annars blir det ingen operation, men, jag har (hade) ju en vecka kvar och redan gått ner 9 kg så det målet är nått i alla fall. Nu hoppas jag att inget oförutsett sker så att jag får operationen uppskjuten. Skulle inte klara fyra veckor till med Modifast, på riktigt alltså. Det är både mentalt och fysiskt påfrestande att gå på det. Hjärnan är mosig och slötänkande och kroppen har inte energi nog att ta för sig allt den brukar, även om jag pressar den att göra just det. Den värker istället och surar för att den inte får energi nog som kan mäta sig med mina krav. Och jag förstår den för det måste vara tufft att gå på ångorna liksom. Men som bekant, med tanke på att jag är fet, har den ju att ta av så bara att ta av det den redan samlat på sig! Värst är nog hjärnans mosighet och orkeslöshet dock. Och smakerna av Modifasten, oavsett sort, de är inte alls goda, fruktansvärda är bara förnamnet! Kräsen? Tja, det kanske jag är, finns säkert dem som skulle ge vad som helst för mat, vilket det ju ändå kan tolkas som, och så ratar jag det. Sorry alla som svälter och inget har. Jag som inte alls är speciellt förtjust i mat egentligen, överlag, längtar efter mat, tänker på mat, drömmer om mat nu. En knäckemacka med ägg och kaviar!

 

Nå, det är i alla fall så pass förberett inför operation som det kan bli nu. I morgon ska jag hämta ut den sista medicinen, som de inte hade tidigare. Jag ska också till affären och köpa lite frukt och lite fil att göra någon smothie av sedan efteråt samt nyponsoppa. Medicinerna jag ska ha med mig ligger redan i en påse också, även mina vanliga mediciner. De vill att man har orginalförpackning så när jag ändå fick de andra jag ska ha med mig så stoppade jag i går ner resten också i påsen. Hade föredragit min vanliga dosett dock, men inte ok tydligen.

 

Så, kvar är bara det jag ska göra i morgon, packa på söndag och till dess kränga Modifast och dricka vatten, vatten, vatten. Jag har inte ens funderat på att vara nervös för operationen ännu, mer för att behöva vara kvar där, men för själva operationen har jag ännu inte känt någon oro inför. Det är ju rutin för de som opererar egentligen, så jag ska ju inte behöva känna oro för den, tänker jag. Är det nu jag ska nämna att jag faktiskt har sett någon dokumentär eller vad det var på SVT om en man som dog av komplikationerna till en fetmaoperation?? Något gick fel och han dog, tror det var efter själva operationen, men där han fått åka in pga smärtor och problem, men inte riktigt blivit lyssnad på förrän det var på tok för sent. Så dags då när det redan hade gått åt helvete för honom. Nå, nu vet jag att inga operationer är säkra så självklart kan ju vad som helst helt enkelt hända medan jag opereras, men jag har på något vis inte tagit tag i att fundera så mycket på den biten riktigt. Dels för att jag inte tycker att det är vettigt att oroa sig över något som jag inte kan påverka alls, det finns inget jag kan göra för att påverka något, jag får lägga mitt liv i andras händer helt enkelt, och det känns onödigt att ha ångest och oro över vad som kan ske då. (Märkligt att jag kan tänka så rationellt vad gäller det när jag oroar mig för andra ting jag inte kan påverka....) Dels har jag inte riktigt hunnit så långt i mina tankar ännu som till operation. Jag är fortfarande på steg 1- modifastbiten och gå ner 5 kg inför operation. Operation är steg 2, de två veckorna därefter är steg 3, därefter kommer två veckor av steg 4 innan steg 5 inträder där jag får börja äta mat på normalt vis. För att kunna hantera detta kan jag inte gå händelserna i förväg, bättre att ta ett steg i taget.

 

Kan väl garantera att jag kommer vara nervös måndag morgon när jag är på väg dit och det börjar bli verkligt på ett annat sätt... Så in i helvete nervös! Men det räcker gott så, tycker jag.

 

Och under det jag kallar för steg 4 ska jag åka till Nyköping igen, för botox! Yeay! Hur livat blir inte det när man äter mosad kost sex gånger per dag och sitter på tåg en del av dygnets timmar! Men skam den som ger sig, allt går, bara man vill!