Tesilens enda jobb.

Äntligen är det inte så somrigt ute längre. Hösten är på ingång. Min favoritårstid! Det är lite krispigt kyligt i luften, solen värmen och vinden fläcktar. Mysigt.Nu på kvällarna är det lite svalt inne och därmed dags att börjar dricka te igen! Sitter just nu med en mugg te i min dobermannmugg som får bild när muggen blir varm och allt eftersom den svalnar av så blir den svart igen. Häftig mugg! Och gott te, men jobbigt med löste, trillar alltid ut lite bitar ut tesilen. Skulle vilja säga att den suger som tesil.Den har ett jobb liksom....
 
Nåväl, eftersom mitt te snart är kallt får jag dricka upp det nu. Eller ja, nästan, vill inte dricka upp teskräpet i botten dock.
Man köper inte in påste på jobbet längre, bryggar det själv i kanna och det ogillar jag, har visserligen inte smakat, men med tanke på hur te-kräsen jag är väljer jag härmed att från och med i morgon själv att ta med mig tepåsar. Och min ena dobermannmugg! Så kan jag dricka te igen som jag har längtat efter! Nu när det ju är väder till det dessutom!
 
Har ändrat mitt schema på jobbet och det känns fortfarande främmande och jag är lite tveksam till det faktiskt. Jag hoppas på att jag kommer att vänja mig vid det, men det känns så svårt! Det borde inte göra det, men märkligt nog är det svårare för kroppen att hantera än det andra vanliga. Jag hoppas på att det fungerar snart så att jag slipper vara så där riktigt trött som jag är. Har försökt komma på hur jag ska lägga upp pauser, men har inte riktigt fungerat ännu. Pratar ju med Helena i samma rum då och då och sträcker lite på mig och tänker att det ju är en sådan där berömd mikropaus, samtidigt så räcker det inte. Så med andra ord får jag nu på fredag när jag har min lediga dag sätta mig ner och göra upp ett schema över pauser och på allvar fundera på hur jag ska göra för att de ska kännas som en paus och inte en belastning. Och sedan sätta alarm på telerfonen som Julia på AF föreslog. Jag har så lätt för att glömma och sitter lätt och drar över. Dock är det jag som påminner om frukostpausen och lunchen nu. Jag har tagit tag i det så att jag verkligen får tagit de pauserna när det är som bäst för mig. Annars blir det så lätt att inte ta dem helt enkelt.
 
Vavilon har börjat på dagis! Han trivs alldeles ypperligt på sitt dagis! Är en bit att hämta och lämna, men på så sätt får han sin morgonpromenad och eftermiddagspromenad så det tar i sig inte längre tid egentligen. De ska han ju ha ändå, utöver de andra förstås, men just de promenaderna blir två flugor i en smäll så att säga. Han är helt slut när han kommer hem, har busat hela dagarna och tillbringar kvällarna med att vila mellan promenader och lite hjärngympa och träning. Så slut han är! Och så gullig han är när han ligger där och sover djupt och inte har ork att ranta omkring som annars! Han mår verkligen bra av att vara där! Skogen vi går igenom när vi ska dit är så fin också, ska bli kul att se hur den ser ut till vintern! Och hur jag hittar i den....
 
Han som för övrigt har fällt all sin vinterpäls nu har även börjat sätta helt ny mjuk och härlig päls! En riktig pandabjörn är han! Han lär inte frysa i vinter alls! Sover fortfarande mycket på balkongen, men ibland på morgonen hittar jag honom i soffan, vet inte när han valt att gå in, men vissa nätter känner han visst för soffhäng istället för balkonghäng! Det står honom fortfarande helt fritt att välja var han vill vara eftersom balkongdörren är öppen nattetid ännu. Han är ett utedjur som ibland föredrar att vara inne. Gillar inte regn, men har mer och mer börjat vara ute även i regn! Intressant förändring faktiskt.
 

Eithne.blogg.se

Det som var, det som är och det som det kan bli.

RSS 2.0