Fredagen den 13e.

Jag tillhör inte den skrockfulla delen av befolkningen egentligen, men med tanke på otursåret 2020 så är jag glad och nöjd så länge fredagen den 13e förlöper väl i alla fall.
Ingen nära mig blir sjuk eller dör, inga olyckor händer, ingen slår sig så blodet sprutar eller bränner sig på sitt te.
 
Dagen började i alla fall med att tjata och gnata på en tonåring som skulle upp klockan 05.00. Ingen av oss är på något vidare humör vid den tiden, speciellt inte en fredag när vi båda har klarat av nästan en veckas jobb/skola, men ett måste är ett måste, så jag fick tjata och han fick gå upp. En lättnadens suck när han gick till bussen i tid klockan 6, då skulle han i alla fall inte komma för sent. Det kommer väl en tid när han förstår vikten av det här också, den tiden är kanske inte just nu den mörkaste delen av 2020 en trött fredag klockan 5 på morgonen, men snart nog så.
 
För min egen del brukar jag kunna väcka 5-tonåringen och sedan slumra till klockan 6, för att då kliva ur bingen igen och då börja med mina bestyr. Det gick inte i dag, så jag var extra trött när jag väl kom i väg till bussen och tåget. När jag skulle av tåget var det en kille som trängde sig ut bakom mig, så jag fick stanna upp kvickt för att inte krocka med honom. Var på vippen på att säga att så jävla fet som jag är så måste han vara blindare än var jag är som missade att jag gick där.... men jag lät bli... och gick till jobbet istället.
 
Väl där fick jag veta att telefonerna var ur funktion, så det var lite halvkaos, inte för min del eftersom jag inte ringer, men i huset som sådan! Som tur är dock löste det sig efter någon timme, och det var väl allt som har hänt i dag, som man kan kalla "otur" eller "obra". Det gick annars bra på jobbet, tycker jag. Ansåg visserligen att det var märkligt när en läkare i ett diktat sa "Ger bruden möjligheten att..."  så jag fick lyssna om flera gånger, det var ju inte alls likt den läkaren att säga något åt det hållet och inte ska det stå så i en journalanteckning, så vad i all sin dar skulle det vara då.... Jo, efter tredje försöket fick jag det till det självklara "ERBJUDER"! Nåväl, tur att jag inte bara skriver utan funderar lite mer på vad jag hör. Kan tänka mig att det ibland är lite fel, men jag hindrar nog flera fel genom att fundera lite på vad jag hör! Men det var trots allt lite fnissvarning på et, där jag satt i min ensamhet och skrev för glatta livet! Helena jobbade hemma, men jag var tvungen att skicka meddelande om det till henne! Dela med mig liksom!
 
Det var skönt att sluta jobbet och åka hem sedan. Tog en promenad med Vavilon väl hemma också.
 
Nu äter jag middag. I dag blir det inte något annat än lite ostkaka och några ostmackor. Inte världens bästa middag, men orken är slut. Barnen äter annat, men jag orkar inte riktigt med det där just nu.
 
Det känns som om jag har mycket i huvudet nu. Mycket att fundera ut och besluta om och fixa. Får skriva en lista så jag kan få det på pränt och beta av det, det känns nog bättre då, som det är nu känns det lite väl rörigt i skallen och orken tryter. Blir lite så att jag gärna skjuter det framför mig och koncenterar mig på det jag måste MÅSTE göra.
 
Men inte i dag, första jag gör i morgon! I dag ska jag kika på Netflix efter en lugn och trevlig film, och hoppas på en lugn kväll och bra natt. I natt vaknade jag av en mardröm och vill inte uppleva en sådan igen. Var nästan lite panikkänsla när jag vaknade, så skönt att inse att det bara var en dröm, lättnad på riktigt! Jag ska kanske inte se på mord innan jag lägger mig? ;)

Eithne.blogg.se

Det som var, det som är och det som det kan bli.

RSS 2.0