Tänkte kravla till kojs snart men insåg att det inte går att göra än på ett litet tag. Jag fick sådan där magknip jag får ibland, sådan som gör så ont att jag inte kan sitta stilla utan måste gå runt och röra på kroppen. Tog värktabletter och medicinen jag fick istället för Papaverin som ju inte finns längre, har glömt vad den heter... och så gick jag runt, lite framåtlutade och lyssnade på "On the nature of daylight", har den på surfplattan i flera olika versioner. Andas lugnt, lyssna och om jag skulle tänka på något om smärtan så skulle det vara att det snart är över igen, bara jag fokuserar på andning och musik. Och det fungerade. Varför jag få sådana där magknip vet jag inte, men det är eller påminner om gallsten i alla fall. Gör alltså så ont att jag inte kan vara stilla, och om jag inte fokuserar på andningen och att det snart går över så ligger paniken och lurar alldeles tätt intill. Jag kallsvettas, känner mig yr och nästan svimfärdig, typ av smärtan, och illamående. Allt sköljer över mig och det är bara att blunda, gå runt i cirklar eller stå framåtlutad och gunga och fokusera på annat än smärtan. På samma sätt som jag gjorde när jag födde barn, som jag tog mig igenom värkarna.

 

Låten i kväll var helt klart ett bra val för magvärksfokus! Det släppte, efter en stund, som vanligt, och jag blev förvånad över att det hade känts lättare att hantera. Men jag lyssnade också stenhårt på instrumenten i låten, tonerna och vad de sa mig. Väldigt intressant hur mycket man klarar av när man fokuserar. Självklart hjälpte värktabletter och tabletten som jag tog för att stilla den till också, men de börjar ju inte hjälpa direkt jag svalt dem utan jag får då helt enkelt hantera smärtan tills de kickar in och gör jobbet. Det har de alltså börjat med och jag sitter med den där molande värken kvar, som skvallrar om vad som varit och att jag ska ta det lite lugnt en stund och inte ropa "Hej" ännu eftersom allt kan börja om, om jag har otur. Hoppas inte!

 

I dag värker faktiskt mina "öronblad" lite smått- jag har lyssnat på många timmars ljudböcker! Ibland börjar jag och kan alltså inte sluta förrän många timmar senare. Älskar det! Mina öronblad verkar dock inte känna samma kärlek för det som jag, eftersom de värker lite av trycket från hörlurarna. Jag gillar dock hörlurar som sitter kvar på skallen och dessa må sitta något åt på bladen, men det får de fanimig tåla! Hellre det än att de, hörlurarna alltså, trillar av när jag lutar huvudet åt någon sida/håll. Fick några i julklapp, och de är jag inte alls nöjd med. Dels är ljudet inte lika bra som i dessa (för mycket bas- kan ens klassisk musik låta bra med för mycket bas? Svar nej), dels sitter kåporna nästan precis under öronen trots att de är inspända som mest. Och jag som trodde jag hade stort huvud, fetknopp som jag är. Undrar om hörlurarna är gjorda för vattenmeloner då....

 

Jag har påbörjat årets 17e bok i dag. Alldeles nyss, men valde musik när magknipet kom. Lyssnade ut "Lockdown" av Peter May. Den var inte helt lätt att bli sams med, känner jag. Tog tid att komma in i, kändes tråkig, rent av. Halva boken gick innan jag kände att jag inte ville lägga den ifrån mig. Vill inte säga att boken är bra, den får bara betyg "ok". Det värsta var väl att jag fattade slutet redan innan huvudpersonerna i boken gjorde det och det rätt långt innan, och...ja, nej, det känns osannolikt att poliser inte ska fatta något sp självklart långt innan polisen i boken gjorde det. Och var var alla andra, kollegorna? Den var osannolik.

 

Jag läste ut "Fjärilsvägen" av Patrik Lundberg också. Helt rätt att jag skulle gilla den, den var bra, väldigt fin och ...igenkännande. Fint att han skrev om sin mamma. Sin mammas bok på något vis. Och samtidigt sin. En bok som jag kommer behöva tänka och smälta ett tag innan jag kan prata mer om. Den berörde! Och så mycket annat också. Men jag måste fundera på den, det är en sådan bok som måste få gro lite i hjärnan efter jag lyssnat på den. De gillar jag speciellt, eftersom jag mitt från ingenstans lång tid efter kan tänka på dem av någon anledning, något som påminner eller något sådant. De är viktiga för mig. Inte som många andra som jag lyssnar på och glömmer skriva in i min bok direkt och sedan när jag gör det inte ens minns eller kan återberätta handlingen. Detta var med andra ord ingen "dussinbok".

 

Började på en som heter "Slav". Känner igen den lite, men tror inte jag läst den tidigare. Känner mer igen den som någon slags film eller dokumentär. Nej, är nog film faktiskt. Minns inte när jag såg den, några år sedan, men minns sekvenser ur den, därför tror jag inte jag läst den. Då skulle jag inte minnas bilderna så tydligt. En viktig berättelse om kvinnor i sexhandel, kvinnor som söker jobb i andra länder, men upptäcker att de där jobben inte alls är att passa barn, vara hushållerska eller liknande utan snarare sexslav, vilket de ju inte ville medverka till egentligen. Den här är skriven av en kvinna som hamnat i just en sådan situation och lyckats ta sig ur den, och sedan "ger igen" och får väl ett mycket bättre liv så småningom. Vet att jag tyckte filmen var bra och viktig och kan tänka mig att boken också är det.

 

Går ju igenom min "boklista" på Nexstory och fick faktiskt ta bort några stycken. Två som jag redan läst och en som jag tyckte verkade tråkig- och uppläsare är Stefan Sauk. Jag har numera svårt för Stefan Sauk faktiskt. Ett jävla gnäll på kriminalitet, invandrare, polisen, regeringen, "ingenting görs, mellanmjölkssverige osv. Satan så bitter man. Det är ju så att jag verkar som rena rama lyckopillret i jämförelse med honom!!! Jag vet att jag kan vara negativ ibland, i perioder faktiskt, men bitter är jag inte och framför allt inte när det handlar om allt det han gojjar om jämt och ständigt. Så jag orkar inte höra hans röst ens.

De två jag redan läst var "Vedergällningen" av Mark Billingsham, den står i bokhyllan här, och lästes för flera år sedan, och "Bön för Tjernobyl" av Svetlana Aleksijevitj. Den senare funderar jag på att lyssna på igen. Eller köpa. Det var en bok jag läste 2015 och föll pladask för, det är något med människoöden jag gillar, berörs av. Så den kanske hamnar på listan ändå igen. Borde nog det. Nåväl, inte förrän jag gått igenom de som redan äro där i alla fall! Har flera att ta mig igenom nu och "Bön för Tjernobyl" minns jag som rätt tjock!

 

I dag har jag annars fuskat lite och städat köket, med ljudbok i öronen går allt lite lättare känns det som. I morgon är ju städdagen, men det blev i dag, som köket fick en uppfrächning. Vet faktiskt inte var jag fick energin ifrån, men gäller att passa på när den dyker upp, tänkte jag! 

Och när jag ändå var i gång passade jag på att plantera mina blommor som stod i en mugg med vatten och hade fått en massa rötter. I morgon planterar vi om tomatplantorna, paprikaplantorna, som nu kommit upp tillräckligt mycket för att få större och eget boende, samt sår lite morötter. Vi har ju det rätt soligt här, och varmt, så allt som växer gör det så det knakar nästan. Hoppas på många och goda tomater i år! Har aldrig odlat paprika så vågar inte hoppas på det, men det samt morötter och rädisor vill jag förstås också ha! Älskar nyskördade rädisor! Kommer få nytta av Vavilons konservburkar det har varit mat i! Jag har några med blommor i, spraymålat guld. Samma till lite pennor, också guldmålade. Men de till grönsaker målar jag nog inte guld, känns som lite överkurs ändå.... Fast undrar om de rostar? De ska ju stå på balkongen. Då kanske jag borde måla dem ändå. Får se om jag i år ber om hjälp att bygga mig ett litet drivhus att ha på balkongen eller om jag struntar i det. Vi får se. Det är jobbigt att be om hjälp hela tiden, men hade ju varit kul att ha ett, praktiskt, tror plantorna hade mått bättre än att stå i vinden hela tiden. Och själv är jag inte så himlans händig att jag kan bygga något tyvärr. Jag skulle väl såga av mig hälften av fingrarna och spika fast andra hälften av fingrarna.... Eller skruvat, kvittar.

 

Nu mår min mage bättre. Har slutat värka nu. Tack och lov. Det betyder att det inte kommer tillbaka mer i natt i alla fall! Så nu ska jag sova äntligen!