Jag gjorde faktiskt som jag skrev härom natten. Nästan i alla fall. Jag laddade inte ner en E-bok på datorn utan gjorde det på telefonen. Det var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men orkade inte krångla med datorn utan ville testa ändå och tänkte att man kan ju förstora på telefonen, kanske kanske funkar det att läsa där med mina läsglasögon?? Och JA! Det gör faktiskt det! Största storleken på texten, mörkare bakgrund så att allt inte är så viiiiitt och mina läsglasögon så funkar det, visserligen inte en lång tid, men det känns lite som det är det som är grejen med att ha den på telefonen, man kan läsa de fria minuter man har utan att behöva lägga en längre tid på det. Några minuter här och där när man har tid var man än är! Det känns bra, det känns faktiskt riktigt bra. Jag har varit så envis om att inte vilja testa, men det här har känts så bra att jag kommer att fortsätta läsa. Just att kunna läsa några minuter när man tex bara har några minuter är ju bra och sparar ögonens ork avsevärt, jag pressar inte mig så mycket och anstränger inte mig, men det blir ändå en del läsande om man samlar alla minuterna jag skulle kunna läsa. Istället för att spela spel på mobilen eller surfa på Facebook eller något! Trevligt känner jag! Boken heter Vänförfrågan förresten. Vad författaren heter har jag glömt att kolla efter.

 

I torsdags och fredags var jag hemma från jobbet. Feber, så jag sov större delen av torsdagen och en hel del även på fredagen. Det var skönt, behövde sova ut, men det kändes märkligt med feber bara så där utan förkylning eller något annat, bara feber. Kanske var det ett tecken på att kroppen behövde vila och ett sätt för kroppen att tala om det för mig? Det har varit svårt att sova nattetid under en tid och jag har inte tagit igen mig lika mycket som jag brukar på eftermiddagarna så jag har varit oerhört trött, men ändå inte kunnat sova på natten. Det är jättekonstigt det där med att inte kunna sova trots att jag är trött, men skönt att faktiskt vila upp mig några dagar.

 

Huvudvärken är också bättre vilket är helt underbart. Jag är jätteglad för det! I dag hade jag dock en sprängande värk och kände verkligen hur trött jag blev av den, hur den tog ut mig alldeles. Det var hemskt, och det var inte ens migrän, bara jättejobbig värk som kom sig av jobbigt på jobbet.

 

Jobbet är tungt nu. Andras känslor och stress är också tungt att bära, min egen stress är ju inte lika hög som deras, men visst finns den och lägg där till deras stress som jag ser och mina känslor av otillräcklighet hur mycket jag än försöker mig på att arbeta och att aldrig räcka till samt att det känns ostabilt och otryggt på jobbet. Inte så att någon är dum utan rent stressmässigt och med tanke på att så många slutar nu av kollegerna. Hur påverkar det min situation, vad gör det för mig? Det får mig att känna att det är väldigt jobbigt just nu. I dag kände jag mig gråtfärdig, ville bara gråta. Har känt så vid några få korta tillfällen förut, men nu känns det lite mer övermäktigt, hela situationen. Jag vill bara att den ska vara löst, slippa fler problem, slippa bekymmer, bara vara glad för att gå till jobbet. Men så är det inte. Det är jobbigt, inte löst och tar lite tid innan det har ordnat sig. Det kommer att ordna sig så klart, men tills dess är det tufft och det måste jag orka med. Det är just att orka med som är det jobbiga nu. Jag ska orka med så mycket. Jag ska hamstra in det jag kommit efter lite grann och jag känner att orken tryter, orken att vara aktiv, på, hungrande, på hugget osv, det har varit en längre tid att på jobbet har jag orkat med det, inte orkat ta i sådär som jag borde, engagerat mig mer osv. Jag har flytit med eftersom det är så jag har mått. Jobbigt med så mycket annat och när det är jobbigt på jobbet och de andra är stressade så har jag kännt att jag inte orkat stampa till och vädrat min plats; se mig, jag måste lära mig mer, det är därför jag är här. Utan jag har backat och gjort vad jag skullat och därmed halkat efter. Inte bra. Jag borde ha visat framfötterna som det så fint heter, men orken till det har inte ens funnits, den försvann för flera månader sedan.  Nu försöker jag hitta den varje dag. Jag försöker orka mer varje dag, men ändå blir det att jag liksom bara orkar jobba och inte orkar visa framfötteerna sådär som jag känner att jag vill göra. Jag orkar inte och jag vill bara tjuta rakt ut för det. Och det löser inget, så jag är tyst och fortsätter försöka hitta det där lilla extra. En dag kanske jag hittar det och kan ge mer av mig så jag kan anstränga mig mer än bara flyta med. Det är så mycket jag vill lära mig, så mycket jag vill ta in!

 

Och nu måste jag bums i säng! Senast läggdags är 12, trots att jag har sömnbekymmer nuförtiden så har jag satt den tiden, hellre gå upp igen om jag inte kan sova och sedan försöka sova en gång till än att sitta för länge, så natti natt!