Gud gjorde söndag till vilodag, men jag gjorde den till städdag.
Söndag. Jag har valt att ha en dag i veckan som städdag. Jag har valt söndag. Helt frivilligt har jag valt söndag. Frågan är: varför? Varför söndag? Varför inte en annan dag, när nu Gud gjorde söndag till vilodag? Gud har en poäng i att låta söndag vara vilodag, men det var jag visst för trög för att fatta. Söndag vila inför en veckas jobb, inte jobba hemma, det kan man göra annan dag, typ lördag. Så, från och med nu är en annan dag än söndag städdag i mitt hem. Jag ska bara komma på vilken. Vi tvättar söndagar, vi är 6 lägenheter här och även om vi bara, numera, får boka två tider åt gången så är det indirekt förstått att jag har söndagar, så det ändrar jag inte för då tar jag någon annans dag, vilket är osjysst och inget jag tänker göra. Så tvättdag söndag och städdag annan dag.
Grejen är att det faktiskt egentligen inte är så mycket att städa på söndagarna. Jag plockar ju undan rätt noga hela tiden, det man tar fram tar man bort lever jag efter och på så vis blir det inte så mycket att plocka. Och till skillnad mot många andra föräldrar plockar inte jag efter barnen, utan jag använder käften och kallar på dem och ber dem plocka. Jag är ingens slav.... Har man stökat upp för man stöka undan, inte svårt. Så det är det där vanliga att dammsuga, städa toa, damma, städa köksskåp, tvätta golv osv.
Kan ju säga att jag har fått använda min golvmopp varje dag de senaste två veckorna. På grund av en panda!
Den här pandan heter Vavilon och är en siberian husky. Han är nu 1 år gammal och har börjat fälla. När jag köpte honom var han 9 månader och fällde inte och jag tänkte att det var inte så farligt. Herremingud vad jag var korkad som hann tänka den tanken! Han fäller dagligen och ser just nu ut som en skabbräv, typ. Borstas varje dag en kort stund eftersom han ogillar det, kliar ju, och den där högen på bilden är var som kommer av utan problem. Jag hade kunnat borsta av fyra fem gånger så mycket om han tillåtit mig borsta en stund till. Så en stunds borstning om dagen och plocka lite lös hår och se ut som en skabbräv en tid får det väl bli. Han lär sig gillar borstning, han är ju inte så gammal, börjar redan känna att det är rätt mysigt ändå att bli av med kliande lös päls, så det går framåt!
Han har åsikter om det mesta, som en 1 år gammal hund förväntas ha. Gäller att vara tuff tillbaka, konsekvent och bestämd liksom. I hans värld är det till exempel ASJOBBIGT och rent av DJURPLÅGERI att han måste sitta på rumpan medan jag tar upp hans bajs.... Jag har så pedagogiskt som möjligt förklarat för honom att jag vill att han sitter stilla på rumpan medan jag tar upp hans bajs eftersom jag vill veta var han är och vad han gör så att han inte springer omkirng och snurrar in mig och min pinne i kopplet eller helt plötsligt rusat efter en ekorre, en fjäril eller ett iinbillat spöke, så att jag står på näsan och sätter handen i skiten eller något ännu värre. Han svarade mest att han är totalt ointresserad av skälen till rumpsittandet, det är okul att sitta när jag ber om det. Så jag ber så klart om det. Varje gång. Han visar också sitt höga missnöje när jag ber honom sitta vid gräset innan han får långt koppel och springa fritt vid några ställen. Han KAN att han ska sitta, sätter sig nästan före jag ens säger det, ibland behver jag bara stanna vid kanten så sitter han, men PIPA ÖVER ATT HAN MÅSTE SITTA det gör han förstås, eftersom det är Vavilonplågeri att följa mattes regler. Tålamod är inte hans stora grej så att säga så det tränar vi på, rumpan lyfter fort från sittande så träningen går ut på att den ska stanna tills jag säger att den får lyftas, inte när HAN känner för att lyfta den. Han piper och tjuter, men sätter ner arslet igen. Han vet. Han kan, men är 1 år och tonåringar är vad de är. Och så får han gå och blir asglad och kan tjuta lite för det!
Han kan konsten att sura också. Fick tidigare gå på hela balkongen, där jag även har mina tomatplantor, paprikaplantor, rädisor osv. Ni vet, grönsaker. Marodören grävde i mina krukor, käkade plantor och bet sönder andra. Jag sa i från några gånger, tydligen inför döva öron, så numera har jag skärmat av så han har en bit. Han blev smått tjurig. Jag lät hälsa surpellen att han ska vara glad att han ens FÅR gå ut där i så fall!
Här på första bilden har han oredat sin filt i protest, bara en kort stund tidigare hade jag lagt ut den fint åt honom att ligga på, men icke att han skulle det den dagen!
Andra bilden visar hur han kan se ut efter en skogspromenad, grönsa "kulor" i pälsen, det finns mängder av sånna på honom dagligen. Vi kallar dem gröna loppor... Tror det är frökapslar eller nåt till nån växt.
Tredje och fjärde bilden är hur han stod en dag efter en jobbig kvällsrunda. Trotsig och utmanande, flera hundmöten, drog som en slädhund och var helt uppe i varv och blev sur på mig när han fick ta det lugnt mitt under promenaden för att lugna ner sig lite. När vi kom hem rusande han ut där och stod så en stund, som om han surade! Han har upptäckt att det luktar något speciellt ute på vissa platser och blir helt till sig. Tik. Antagligen som löper. Jobbigt för honom och svårt att lyssna på mig nu förstås. Bara att traggla vidare.
På sista bilden ser man också hur han fäller, skabbräven.
Han är söt och rar också och inte bara jobbig och trotsig tonåring! Han leker mycket och är rolig! Han tycker om att leka och ser det mesta som lek. älskar kartonger, precis som småbarn älskar pappret runt presenter. Vi ger honom kartonger att slita sönder, för självklart kan han få göra det om han vill, så kanske det gör att han får någon slags utlopp för något behov, vad vet jag, kul verkar han tycka det är!
Väcker mig när han behöver gå ut på morgonen om jag inte har vaknat av mig själv tidigt. Han gör det väldigt tydligt så det går inte att missa- hoppar upp med framtassarna på mig och sätter nosen på armen och skäller. Bara att kliva upp och dra på sig kläder för inte ska han behöva vänta!
Så här kan man se ut när man väcker matte!
Han får själv välja om han vill sova inne eller ute på balkongen på natten, han älskar balkongen så så länge det inte regnar så blir det hans älskade balkong han sover på. Han har en filt där som jag rättar till varje dag. Blir den blöt hänger jag den på tork och så får han en ny filt. Självklart är jag glömsk och glömmer ta in den när det regnar så det är ju tur jag har en hög med hundfiltar att välja mellan.
Dörren står vid öppen, bara för honom att gå in när han inte längre vill vara ute, och han gör ju så också. I natt vaknade jag och anade att det nog regnade och kikade mot soffan och såg honom där. Han gillar inte regn.....
Ofta sover han på Aylamattan bredvid min säng när det regnar, eller när han bara känner för att vara nära mig!
Han ogillar värme också, så när solen skiner på balkongen är han inne också.
Han älskar dock skogen, Gud vad han älskar skog! Att få gå elelr rusa fram där och lukta på allt, det är nog hans favorit. Eller bland hans favoriter!
Ja, han har nosgrimma/halti på sig. Ja, jag vet att jag är en dålig hundägare som har det på min hund. Men faktum är att han har levt 9 månader av sitt liv där han har struntat i att gå fot, dragit som en draghund i kopplet och betett sig allmänt ouppfostrat i kopplet. Att lära en så gammal stark hund att gå fot är inte jättelätt, samtidigt som han faktiskt behöver gå ut och som man inte vill att ens egen kropp ska dras snett. För jo, det var vad han gjorde i början. Jag hade hans sele på, kopplade kopplet framtill precis som jag skulle, så att han inte skulle få så mycket styrka att dra och ... HA! Han drog satan, så öglan i den selen lossnade i tyget. Jag köpte den där blå och han har även en annan frontmatad sele i svart. Han drog så mycket att det visserligen inte var svårt att hålla honom, men min kropp drogs snett och började värka, fy fasiken vad ONT det gör när kroppen blir snedbelastad sådär.... Han är stark som en oxe så nackmusklerna är det inget fel på, kan konsten att dra med nosgrimma också, men får inte upp samma styrka och därmed är det lättare att bryta det hysteriska dragandet som gör att han kommer upp i varv och inte kan lyssna, blir blockerad.
Vi har haft honom sedan april och han har fått lära sig mycket under den tiden. Från början innebar varje promenad dels att han drog som en dåre men också att han tjöt konstant, från det han insåg vi skulel gå ut tills ja vi typ kom in. Han var inte van vid promenader så han blev totalt överlycklig och helt uppe i varv, bara tjöt och skällde och vägrade lyssna, inget gick fram. Vi började med att stanna varje gång han skällde och tjöt och efter en tid slutade han med det beteendet. Numera är det mest gnissel när han är uppe i varv, inte regelrätt tjut och skäll som förr. Minns snär jag och Elin skulle gå till affären, han skällde 1,5 km dit, under tiden vi var där och Elin var inne och handlade och 1,5 km hem..... Skitjobbigt!
Vi började också med att stanna varje gång han drog, vilket fick honom att bli helt utom sig, men han fattade snabbt. Vi kämpar fortfarande med fot, men han kan det mycket bättre nu. Jag och två av barnen är bättre på att se till att kämpa med att gå fot medan ett av barnen inte är lika noga, det är ju jobbigt att stanna och han anser att hunden ju inte fattar, måste vara trög eller nåt. Personligen tycker jag ju att hunden måste vara rätt smart, när latmasken sätter in och barnet inte orkar göra vad som krävs har hunden vunnit, det är inte alls att vara trög, tvärtom. Annars har jag fått alla tre barn att förstå och känna igen sig i honom, han uppför sig på ett liknande sätt som de gör, de är ju alla tonåringar och jag har kunnat jämföra vissa beteenden som är rätt lika. Vavilon vill ju ibland smita undan att lyda precis som barnen vill göra det, tex Eric när han ska städa rummet, skjuter det framför sig för det är astråkigt och om jag glömmer slipper han, samma resonemang har Vavilon, låtsar om att han liksom inte hör och så kanske jag glömde att jag bad honom göra något han tycker är tradigt.
Ganska komiskt hur lika de är varandra! Men bra att det blev lättare för dem att förstå att det inte handlar om en trög hund, utan om en hund som resonerar och tänker precis som dem eftersom han är tonåring precis som dem.
Jag har semester nu faktiskt. Första på sex år. Jättemysigt, men jag saknar att jobba. Det får jag inte göra har jag fått veta, men svårt att låta bli. Jag gillar att jobba faktiskt, det är roligt! Har fyra veckor och i dag är det söndag på min andra vecka så har två veckor kvar. Sanslöst att två veckor redan gått och jag har egentligen inte gjort mycket. Men för mig är det semester, att ta dagen som den kommer, sova så länge jag kan och gå och lägga mig när jag känner för det, inte ha några krav osv. All den här semesterstress som många känner är inte min grej alls. Egentligen tänkte jag att hela familjen skulle tälta, men insåg att det kryllar av folk i skogarna så tältningen får bli en senare fråga. I år är ett år där vi helt enkelt bara är, och det gör inte ont det heller, det kommer, förhoppningsvis, fler år där vi kan fira vår semester på det sätt vi vill. Hemestra gör ju många och jag hade också en tanke om det, men insåg ju rätt fort att det gör alla andra och trängsel uppstår för det är många, så inte det heller är ett alternativ i år. Har vi inte fått covid-19 ännu ska vi väl lyckas undvika det tänker jag. Inte dra det på oss för att vi måste semestra. Nej, vi lever ett väldigt lugnt och ensamt liv, men det är så det är i år, inget att göra åt liksom.
Jag var visserligen i Nyköping i början av juli och fyllde på med botox mot migrän. Det var en mer lugn resa än den i mars, som var kantad av stress och oro då tågen hade en massa problem. Trots allt var det inte svårt med avstånd och distansiering, varken i april eller nu i juli, sörmlänningarna var duktiga på det, tyckte jag. Åkte faktiskt i deras nya Mälartåg på ditresan, rätt trevligt tåg, i mitt tycke, men medpassagerarna där jag satt var asjobbiga. Jag hade ont i huvudet och det fanns skrikande barn som föräldrarna inte sa till. Gudars skymning så nära jag var att själv be ungjävlarna att hålla käften, men jag bet mig i läppen och lät bli. Man ska ju inte.... Satans galhalsar dock! Huvudet värkte tills jag var nära att kräkas, och det var en sådan befrielse att äntligen få stiga av i Nyköping och i sakta mak ta mig en promenad till hotellet. Resorna är påfrestande, ibland värre, den biten var modell värre.Samtidigt är det skönt att komma dit och veta att botox är räddningen för mitt huvud, och så är jag ju kär i Nyköping, så än så länge anser jag det värt det. Och givetvis gick jag till mitt favoritställe, som vanligt och bara satt och tog det lugnt. Jag älskar det stället, så det är sällan det blir ett besök i den staden utan att jag går dit.
DoktorAnna hade visst semester så jag fick en annan läkare. Är inte megaförtjust i läkarbyten, eller, är väldigt skeptisk mot läkare överlag så jag var just... skeptisk mot honom. Men, semester är doktorn väl förtjänt av så jag piper inte, botox är viktigt för min migrän så hellre det än att vääääänta. Det hade fått mig att gråta däremot....
Dock måste jag säga att doktorAnna är bättre på det här med botox på mig även om det ibland gör ont när hon ger det. Men då är det typ som om det gör ont för att jag är känslig på grund av huvudvärk och inte för att handlaget är ...annorlunda. Fel är fel ord för jag kanske bara inte är van vid hur han gjorde. Jag hade några utslag i pannan i några dagar efteråt och en stor bula på sidan av huvudet i en vecka eller lite mer. Var svårt att sova med huvudet på den sidan eftersom det tryckte och gjorde ont, lättnad när den gick ner och inte kändes mer! Annars har det hjälpt som vanligt. Mensmigrän har jag dock som vanligt, jävligt okul men det verkar inte som om botox biter på det kanske.
Vad jag däremot förvånas över VARJE gång jag besöker Nyköpings sjukhus är skylten på området om att man inte ska röka där. Texten står på svenska och på engelska. Översättningen är lite väl... komisk... Men det är väl bilden av en cigarett som är facinerande. Varför är röken till den olika beroende på språket som står? Om man talar svenska är röken på ett sätt och engelska på ett annat? Vem har konstruerat skylten och varför har man gjort den så? Jag bara undrar hur man tänkte för jag är så fasligt nyfiken av mig.
Jag började dock juli med att gå till vårdcentralen. Jag har under våren känt mig nere, trött, utmattad, andfådd, utslagen, inte glad, som om något är fel, svettats mer, sovit dåligt, mensen har minskat i mängd och dagar. Har flera symptom, som värk i kroppen, krånglig mage osv. Skrev till vc om att jag ville ha en tid eftersom jag hade en del märkliga symptom och att jag inte vet vad de beror på men det känns helt klart som om något är fel. Kanske klimakteriet på gång, astmamedicinen borde kanske korrigeras nu när jag går mer, betydligt mer än tidigare, kanske järnbrist, var mina tankar. Fick en tid den 1 juli. EKG och blodtryck var bra, även när hon lyssnade på hjärta och lungor. Vi pratade om att hon ska skicka remiss till gastric by pass och att jag skulle komma och ta prover. Det gjorde jag min första semesterdag. 7 rör blod, urinprov, vikt och längd. Läkaren ringde några dagar senare och berättade att i stort sett allt såg bra ut, men jag har för lågt järn, för lågt blodvärde, förhöjd crp och sänka, förutom då att mitt BMI är högt.... Hon tycker jag ska göra koloskopi och nån annan jag glömt namnet på nu (fy på mig, jag har skrivit det ordet massor med gånger på jobbet så jag får inte glömma sådant), men det är ju ungefär samma sak fast andra änden.... jag föredrar att vänta dock, så hon föreslog bukröntgen och nya prover efter två veckor. Ska ta prover på tisdag så får vi se om de är samma. Remiss till gynekolog för att se om jag har ett myom, enligt läkaren är det ju något som blöder. Jag är inte bra på det här med blod och järn och mage, men med tanke på att hon genast kopplade krånglig mage med järnvärdet fick mig att förstå att det kan höra ihop. Alltid lär man sig något nytt. Min mage är krånglig. Den är känslig och den är gnällig, rätt störigt, men jag har haft det så i många år så jag är ju van nu!
Jag har tagit blodprov för att kolla om jag är i klimakteriet, men det är jag inte, så den biten är utesluten i alla fall.
Vad som trots allt är skönt är att det fanns något fel att se, järnbristen, precis som jag funderade på. Jag inbillade inte bara mig. Det är verkligen något fel på mig som gör mig så fasligt utmattad och trött. Får väl se vad det beror på och så får jag väl ta järntillskott så att jag kan få må normalt igen, den här bristande orken är jättejobbig.
Tvättsöndag påkallar sin uppmärksamhet, tvätten är nog klar, dags att hämta den!
