Backpacking med barn?

Jag har inte riktigt haft nån lust att skriva något. Livet går sin gilla gång och livet är ett jädrans krångel. Och så händer inte mycket i mitt liv egentligen. Det är rätt dött faktiskt. Jag "roar" mig med att kika på dokumentärer, den senaste tiden återigen om Chernobyl med tanke på årsdagen och att det faktiskt har dykt upp fler dokumentärer på YouTube om händelsen. Och så lyssnar jag på musik. Och kollar på lite roliga och intressanta klipp som jag snubblar över utan att ha planerat det. I övrigt så äter, sover, städa och duschar jag. Och tar hand om och tjatar på barn. Och lagar middagar. Ganska så enformigt liksom. Ganska så tråkigt känner jag och just nu känner jag mig lite irriterad. Tidigare har jag av förklarliga skäl känt mig ledsen och deprimerad mer eller midnre men är nu mer irriterad, jag behöver semester från det här livet. Kan tycka märkligt då jag inte gör något vettigt egentligen som man behöver semester ifrån, men det är väl den där friheten och avslappnande attityden jag behöver, semesterkänslan.
 
Jag vill GÖRA något. Åka och tälta hade inte varit fel, jag får göra det med barnen i sommar, de är stora nog att bära lite packning själv också, för jag kan ju inte bära all deras. vi har ju tält ( har vi inte två stycken tält??) och sovsäckar och liggunderlag men bara två sådana dock. Vi behöver liggunderlag och ett sådant där "kök" så vi kan laga mat och barnen behöver vandrarryggsäckar, i övrigt klarar vi oss nog på det vi har. Det hade varit kul, men frågan är var vi ska tälta. Kommer barnen dö av att vandra en bit på sörmlandsleden alternativt skåneleden? Jag får fråga dem! Döda barn är inte roligt att släpa runt på så de får ju vara med och bestämma i så fall, och ge fasen i att dö på vägen!
 
Ett Jojo sommarkort för Skåne och så en karta över leden och vandra där det passar och ta buss vissa sträckor så vi inte råkar ut för dödsfall osv. Billigare än att åka utomlands gissar jag. Kattvakt till Nisse, men vi får också ha hundvakt till Ayla för hon skulle inte orka vandra i värmen, tyvärr.
 
Jag känner mig lite inspirerad av kvinnan som rider mellan Höör och Jokkmok, under 4 månader, coola kvinna!! Inte alls avis, inte.... Hoppas att det går bra för henne och att hon får en rolig upplevelse! Kul att läsa om hennes dagar som hon uppdaterar om.
 
Jag måste prata med barnen!

Eithne.blogg.se

Det som var, det som är och det som det kan bli.

RSS 2.0