Hur kan man spela musik i 8 timmar i sträck? Jag snubblade över ett 8 timmar långt musik...stycke av Max Richter. "Sleep" heter det, förståeligt nog. Jag lyssnar nu, vackert! Mjukt och vackert, lugnande toner som kan vara utmärkta att lyssna på när man har svårt att somna. Mindfulness, meditation osv har aldrig passat mig, men detta känns helt rätt! Jag gissar att det däremot skulle vara tråkigt att lyssna på för en del andra, det är ju lite samma och återkommande hela tiden. Lite det som är poängen med musik som heter Sleep och varar i 8 timmar, inte ska det vara 32 olika låtar med olika takter. Det ska vara samma och likadant så gått det går.

Men, hur orkar man spela musik i 8 timmar i sträck? Pausade han? Åt? Kissade? Undvek att somna själv? Imponerad i alla fall.

 

Jag älskar musik och lyssnar på musik dagligen. Det har jag gjort så länge jag kan minnas, och har det inte varit min musik har det varit mina föräldrars musik, som båda har/hade en förkärlek för musik. Mamma gillar Elvis mest, men lyssnar alltid på radio så hon lyssnar på sätt och vis på allt egentligen, utom klassisk. Pappas favoriter var Queens, även han gillade att lyssna på radio. På den tiden han levde kunde man få in danska radiokanaler, vet inte hur det är i dag, men han lyssnade på danska radiokanaler. Minns någon sångare från den tiden, Nanna, tror hon sjöng om Buster, tror Buster var en tv-serie jag såg när jag var barn. Jag tittade på många danska barnprogram, föredrog dem framför svenska. Jag vet egentligen inte varför, men upplevde alltid att de var mycket bättre, intressantare och roligare. Svenska program var tråkiga och för småbarn på något vis. Det har följt mig genom hela livet, jag tycker fortfarande att danska serier och filmer är betydligt bättre än svenska serier och fimer. Och jag vet att jag inte är ensam om den åsikten, danska produktioner ÄR bra, svenska håller inte samma standard tyvärr. För att inte tala om danska julkalendern som jag alltid såg som barn! De handlade om tomten, nordpolen och snö! Jag älskade dem!

Vad gäller musik är ju Sverige ett land som utmmärker sig bättre än Danmark dock, och det är väl för väl att det här landet kan skryta om något annat än IKEA! ;) Även om jag inte tycker att IKEA alls är dåligt!

 

Nu är det helg igen. I fredags när jag slutade jobba tyckte jag att det var skönt att det är helg, otroligt skönt att kunna ta det lugnt några dagar och bara vila skallen och slippa krav. Ytterligare en vecka har passerat, ytterligare en jobbig vecka har det varit, som jag trots allt tog mig igenom, även om det kändes tungt i onsdags kväll faktiskt. Det var nog den tuffaste dagen på rätt länge nu, önskar inte uppleva något sådant på ett bra tag nu.

 

Jag valde att ändra mina dagar jag skulle jobba hemma denna vecka, så de inföll torsdag och fredag. I måndags gjorde jag ett besök på min vc och dietisten där. Det gav mig inte jättemycket nytt egentligen, men mycket att tänka på ändå. Det har legat och processat i hjärnan hela veckan. Bestämde att jag ska börja med att äta lunch. Tja, jag kan väl ganska snabbt konstatera att någon regelrätt lunch har jag nog misslyckats helt med, åt en macka i tisdags, i onsdags åt jag en macka och en drickyoghurt. I dag är det söndag och sedan i onsdags har jag inte ätit vid lunchtid. Svårt svårt! Men får börja någonstans och jag börjar där. Så i kväll ska jag fundera ut en plan över luncherna i veckan, hur jag kanske kan förbereda dem innan eller så, så att det inte är så jobbigt, eller lätt glöms bort.

 

I tisdags skulle jag till astmasköterskan men valde att boka av det pga min huvudvärk, som tyvärr blev migrän trots att jag försökte förhindra det. Är så trött på min hjärna!! Så det besöket blev inte gjort tyvärr, hoppas på en ny tid snart ändå. I onsdags gjorde jag MR av hjärnan, vilket var en pärs utan dess like. Jag har gjort  MR förut för många år sedan, men minns knappt det, men jag minns att det tog lång tid och i slutet var det rätt tufft att utstå tiden ut. Denna gången var hela dagen jobbig. Först IT-strul på jobbet vilket ju aldrig humörhöjande precis, sedan när jag slutade för dagen åt jag lite och gick till sjukhuset. Väl där insåg jag att jag skulle ner i övre kulverten, alltså inte upp med hissen som jag åkt förut. Helt förvånande och förvirrande, jag förstod inte riktigt hur jag skulle hitta rätt och var övre kulverten fanns, så jag frågade mig fram och blev snällt visad ner. Där var skyltar hit och dit så jag stod som ett fån först utan att ha någon aning om hur jag skulle gå. Det var ju gångar överallt! Jag gick en bit, hittade någon att fråga, som pekade mig en bit och sedan hittade jag någon att fråga som pekade mig sista biten. Väl där blev jag visad var jag skulle byta om till sjukhuskläder- gröna byxor och en ljusblå skjorta med snörning fram. Jag frågade om det skulle passa och sa att jag ju är tjock och det trodde personen som visade mig rätt att de skulle göra, skjortan passar alla. Det gjorde de inte. Jag satte in mina saker i skåpet jag blivit visad, tog på mig skorna igen (fick ha på trosor, strumpor och skor, men fick ta av bh och byta till deras skjorta och brallor) och drog på min t-shirt och gick ut och letade upp ringklockan för att påkalla personal, som kom ut och skrattade till åt mig där jag stod i trosor och t-shirt samt strumpor och skor, med min pinne i ena handen och deras kläder i andra, och sa att det var för smått. Kvinnan visade mig tillbaka till där jag bytte om och sa att jag kunde ha på mig min tröja, men letade upp ett par större brallor. Sedan redo för MR! Där insåg de att jag var i det största laget. De förklarade hur det skulle gå till- kudde under knäna, bekvämt, annars hade nog mitt onda knä dött helt tror jag. Larmknapp i handen, viktigt att ha tydligen. Huvudet fastsatt i en ställning så att jag inte kunde röra det och hörlurar på öronen med Mix Megapol att lyssna på. De tyckte jag skulle ha öronproppar, men jag ville inte ha det, det är obehagligt, så jag slapp. Sedan in i röret. Jag fick knappt plats alls! Mina armar tog emot så jag fick vinkla mina händer och istället för att ha händerna på bröstet fick de vila lite mer vid sidorna. Jösses.... Fick "provåka" en gång för att kolla, och kände paniken komma krypande. HUR skulle jag klara av detta?! Och en timme?!

Men det var på det ganska omgående och jag låg och blundade och tänkte positiva tankar, lyssnade på radion i öronen och när det inte var distraherande nog tänkte jag på bra saker och att ta lugna långsamma andetag. Det fungerade faktiskt oväntat bra! Efter vad som nog var runt 40 minuter / en liten stund före sköterskan sa att det var 15 minuter kvar bara) var min kropp så stel och öm att det var svårt att stå ut längre. Den värkte som tusan, armarna, framför allt vänster, som båda tog emot i maskinen, krampade lite av stillheten och stelheten och jag kunde inte räta ut dem, bara vrida lite på fingrarna . Mitt vanligtvis värkande knä sa tydligt ifrån att det inte ville ligga i samma position längre och så även nacken. Tack och lov sa sköterskan att det var en kvart kvar och då var det bara att bita ihop och verkligen koncentrera sig på att inte ge efter för panikkänslan i kroppen. Efter en stund till fick jag veta att det var 4 minuter kvar och då började jag räkna sekunder som blev minuter, för att räkna ner. Så underbart. Underbart att höra nyheterna på radion också eftersom jag kunde lägga all fokus där på ett lättare sätt än när det var låtar som spelades. Och så var det äntligen klart. Fick hjälpa till att vicka ur armarna på vägen ut och där låg jag bara en stund och andades frisk luft och tänkte "FRIHET!!!!". Insåg sedan att jag var så stel att det var svårt att röra mig på riktigt, fick hjälp upp, yr som tusan ett slag, men kunde stappla i väg och byta om, skönt när det var gjort och att jag stod ut hela tiden där!

 

Tyvärr insåg jag på stationen att tåg var inställda och försenade så min redan jobbiga dag blev helt jäkla asjobbig. Kom med ett försenat tåg där en otrevlig lokförare satt bakom spakarna och sa något om "ni vet det här med corona, så... lycka till" eftersom tågen var riktigt fulla pga andra inställda försenade tåg. Herregud, folk ville ju hem, det var ju pendlare, folk som arbetade!  Missade bussen när jag kom hem så jag fick gå, väl hemma bara satt jag en stund innan jag kunde ta för mig något. Helt slut, mest mentalt. Riktigt jobbig dag och svårt att hantera alla intyck jag fick, sortera allt.

 

Hemarbete torsdag och fredag var med andra ord ett bra drag. Hemarbete i morgon också, skönt. Det känns verkligen som om det har kommit i gång och fungerar bra nu. Bättre för mig än vad jag trodde det skulle vara.

 

I veckan togs det mest från förrådet upp för att sorteras och gås igenom- behållas eller kastas/skänkas bort. Det har jag även gjort en del i veckan. Nu helgen också. Har sorterat två garderober här i helgen och ska ta en i morgon, sedan är det dags att flytta ner det som ska behållas ner i källarförrådet igen och ta saker till loppis, återvinningen, syskon osv. Det blir bra det här! Ogillar röra och det var rörigt som fasen i förrådet!

 

Nu är det dags att fylla medicindosetterna och sedan krascha i sängen för lite sömn igen!