Layka
Ett inlägg om Layka. Jag har nog inte berättat om henne. Jag har haft henne i en månad i dag. En valp, 15 veckor i går, rar och trevlig, ofantligt busig och vild. Tuff, men samtidigt lite osäker på det som är nytt. Nu börjar hon lära sig att man kan ta det lugnt här i livet också och att allt inte behöver gå i 290 för att vara rätt. Lättlärd individ, smart och tänkande och det är jättekul att se hur fort hon fattar saker och hur hon vill lära sig saker. Dock är hon väldigt envis, väldigt olik Zonya, som verkligen ville lära sig allt och även om hon ifrågasatte mig så gjorde hon aldrig det så här som Layka. Intressant med skillnaderna på dem. Man ser verkligen hur olika de är och att man måste locka Layka lite mer till att vara med och ta till sig det man själv tycker att hon ska lära sig. Hon förstår kvickt, inget snack om sake, men vill inte alltid det jag vill och då måste man antingen lirka och övertala eller helt sonika tala om beroende på vad det handlar om. Vi är glada för vår familjemedlem!
Vi ensamhetstränar henne lite nu. I dag åkte vi till affären, en timme exakt var vi borta och hon började yla och gnälla lite just när vi kom hem. Frågade grannen under och han hade inte hört henne förrän just då när vi kom. En halvtimme i går blev det, vi satt utanför den tiden och hon höll lite låda precis i början, sedan slutade hon. I förrgår samma och då var hon tyst helt hela tiden. Hoppas det går bra så hon snart lär sig att man även kan vara ensam utan att världen går under.
Hon var rädd att gå på bussen fårn början, när den kom slängde hon sig åt andra hållet, men nu slänger hon sig på och tjuter istället. Hon vet att hon ska till mormor ohc leka med Lady när jag jobbar! Och det tyckr hon om.
ett problem vi har med henne är att hon biter i kopplet. På morgonen när vi ska till bussen så slutar hon inte igen utan blir istället arg och bbiter mig när jag säger ifrån, men på andra tider går det oftast bra att kunna bryta beteendet genom att bestämt säga nej åt henne. Hon försöker ju tre fyra fem gånger till men släpper sedan. Ibland på kvällarna ska hon bita oh bita och vill inte ge sig alls, men det blir bättre där med. När hon går med barnen är detta problemet större eftersom de inte säger till henne på samma vis, en del dalt och hon saknar respekt för dem. Hon lyssnarinte på vad de säger heller.
Ett annat problem vi har är att hon biter Isaac en hel del. Det är ju ren och skär lek. HON vill leka och bryr sig nada om att han inte vill. Han säger inte ifrån, mesar fram något "fy" eller "sluta" och hon säger själv mest "intresseklubben antecknar, jag gör som jag vill". Han blir arg och kallar henne CP ibland och sägertill mig att säga till henne, men det hjälper ju bara för stunden, han själv är ju den som måste sätta sig i respekt och höja sitt värde i hennes ögon. Han hävdar att han inte vill vara en djurplågare. Tja, det är en hund man inte daltar med, en hund man ibland måste ryta ifrån till, gör man inte det när det behövs blir det så här. Och det är tyvärr han som får göra det. Jag hoppas det blir bättre och att han kan börja säga ifrån så att hon förstår, för hon är smart och ättlärd, tar nogi nte lång tid innan hon kan lära sig rätt bara det blir rätt från hans sida också.
Tidigare hoppade hon över grinden också men det har hon nu lärt sig att man inte får. Numera sitter hon innanför och väntar tills jag kommer tillbaka och då får hon ju beröm och lite godis.
Hon har förutom sitt och ligg och gå fint i koppel, lärt sig rulla runt och high five. Det behöver tränas något mer på men fungerar ändå. Även kunskapen att sitta vid ytterdörren när vi öppnar den osv kan hon. Nu ska allt sånt bara nötas in riktigt!
Har kontaktat en hundtränare för bitandet i kopplet och i oss och jag hoppas att det ger bra resultat.
