Jag har tittat på några filmer på Netflix de senaste dagarna. Har känt ett behov av att just se på film eller serier liksom och nu senast såg jag en film som heter "Fire with fire" som handlade om en man som skulle vittna mot en man som hade dödat flera människor, men han fick ingå i ett vittnessbeskyddsprogram som dock misslyckades så till slut så tog han lagen i egna händer och började döda hans hantlangare och till slut även honom själv för att få ett stopp på honom och hans män. Ganska spännande och bra film faktiskt. Hade Bruce Willis i huvudrollen så givetvis räddades hela situationen ändå. Visserligen inte av honom, för han var inte riktigt HUVUDrollsinnehavaren..... Så han räddade ingen tjej ur brinnande byggnaden, han sköt ingen pistol och han slogs inte nämnvärt eller riskerade liv och lem! Inte den här gången! ;) I går såg jag en australiensisk film vid namn "Cargo", som handlade om zombisar. En lite annorlunda zombifilm, men den var helt ok, riktigt fin faktiskt emellanåt till och med. Man såg inte så mycket äckliga zombisarna som brukligt i dylika filmer och det tycker jag var bra. Jag har även sett en annan zombifilm, men den var betydligt mer blodig och det fanns många fler zombisar i den än i Cargo. Riktigt gräsligt blodig och splashig in emellan kände jag. Jag gillar inte det. Filmen var ok på sin höjd, men inte mer än så. Två filmer om utomjordingar har också hamnat i bagaget här, de var faktiskt inte ens bra, men jag såg dem ändå, inte förrän vid andra filmen insåg jag att de två filmerna hörde ihop.....

 

I måndags slutade jag min arbetsträning på vårdcentralen i Malmö. Det kändes lite konstigt. Jag kommer sakna personerna där och arbetsuppgifterna jag pysslade med. Jag var ju där 8 mmånader så jag lärde jukänna sekreterarna lite grann i alla fall och även om det ska bli intressant att gå vidare så är det ju alltid lite vemodigt att sluta på ett ställe och förlora sina arbetskamrater man lärt känna.

 

Jag slutförde så mycket jag kunde av den sista arbetsuppgiften jag hade och så skrev jag ett sista diktat. Det kändes bra. Men sorgligt ändå, just med diktaten. Det är favoritsysslan. Jag älskar att skriva. Det är vad jag vill göra allra helst och tror jag skulle trivas allra bäst med att göra också. Det och dokumentbevakning, jag gillar känslan av att få ge remisserna ett avslut. Ge människor ett svar.

 

Men jag längtar också efter ett jobb, något jag kan påverka, där jag kan få ha en åsikt och kunna säga "här kan jag förändra något" för det finns mycket att föränddra i vården och jag tror att vi alla har något att bidra med, var och en. Även om många medicinska sekreterar inte tror det, de kör bara på precis som de alltid gjort och alla andra på arbetsplatsen före dem. När jag dokumentbevakade såg jag att det behövdes förändring på några punkter. Jag kunde liksom peka ut att "här" och "här" hade det kunnat ändras lite för att göra arbetet effektivare så kedjan blev smidigare för alla runt omkring. Förändra på ett ställe så det blir en kedjereaktion av positivitet.  Gud, jag får akta mig så jag inte låter som LärareEric från Lernia nu :) Men han lärde mig nog många bra saker är jag rädd, för nog tusan gnager irritationen i mig när jag ser hur man kan förändra till det bättre för ett effektivare arbete- och så har jag inte haft möjligheten att göra det för jag har bara arbetstränat och ingen har velat lyssna på mig direkt. Dokumentbevakning är ingen prioriterad uppgift bland medicinska sekreterare, bara så ni vet. Det finns ju svar på varför det inte är det också, förstås. Svaret heter "Tidsbrist", så klart. Man har viktigare saker för sig. Som att skriva journaler tex. Nog så är det en viktig uppgift att effektivisera, kan jag tycka.

 

Jag fick ett fint rekommenadationsbrev att ge till arbetsgivare när jag söker jobb så i dag var jag på Arbetsförmedlingen och träffade en SIUShandläggare för första gången. Hon berättade på ett möte förra veckan om att Region Skåne har en satsning på personer som behöver ett anpassat arbete, har dokumenterad nedsättning och som vill arbeta inom Regionen och har utbildning som passar inom den. Jag stämmer in på alla punkterna. Till i dag skrev jag om mitt personliga brev så det var riktat till Region Skåne och så skickade vi i väg det, mitt CV, rekommendationsbrevet och mitt examensbevis till Region Skåne till mailadressen som uppgavs. Jag hoppas på snabbt svar så att jag kan komma på intervju om jobb snart. Hoppas kan man ju! Tumhållning, någon?

 

Pratade med min neurolog i måndags. Hon sa att jag skulle ha lite skärmtid i en vecka nu.... tja, innebär det att jag inte borde sitta här nu då? Antar det, så goodbye!