En kväll när jag lyssnade på min musiklista på youtube (jag bojkottar Spotify, bara för att trotsa världen och vara motvalls. Och för att jag en gång i tiden i tidernas begynnelse var så omodern att jag låste mig själv ute från mitt spotifykonto...) snubblade jag, nästan bokstavligt, över On the nature of Daylight med endast piano. Har hört den tidigare men den här lät speciell, som att den spelas med helt fel tonval. Nåja, inte alls illa, inte illa alls ändå. Jag lyssnade om några gånger.Har inte kommit på vad som gör den så speciell, vad som är annorlunda dock.

 

 

Jag älskar musikstycken som är välspelade och håller ihop och detta är det. Välspelat och håller ihop. Har hört On The nature of daylight tidigare på piano som sagt och det har inte alla gånger varit någon höjdare. I ett försökt att få det att låta stämningsfullt har det mer låtit krystat.Det kräver sin person det här stycke musik, men även rätt piano gissar jag. Tror det skulle låta rätt skruttigt på mitt keyboard faktiskt.Fast i och för sig så låter det ju vackert när Jacob spelar det på sitt.

 

 

Lyssnar mycket på hans Youtubekanal, men där får han lite bakläxa faktiskt, jag lyssnar pga hans skicklighet med pianot, gillar de rena tonerna han får fram när han spelar, hans skicklighet och talang. Att då lägga bakgrundsmusik på, nej det går inte helt hem, då kan jag ju lyssna på originalet liksom. För det är ju nog det perfektaste som finns att finna i musikväg. Ibland är det dock piano jag vill höra, ensamt och rent. Naket och sårbart.

 

Han har satt ihop denna också, som jag har sparad i min lista. Så klart. De ljusa rena tonerna ihop med de mörka, allvarliga, dystra... finns inte mycket att tillägga. Känner man inget när man hör denna, i varje ton osv, så är man själslös. Saknar musikaliskt hjärta.

Han gör alltså egen musik också, inte bara covers. Det är därför jag gillar Youtube framför andra, man får alla de okända också, alls talanger som dyker upp och försöker slå sig fram, inte bara de som Spotify vill man ska höra.

 

Synd att jag aldrig lärde mig spela ett instrument, skulle jag ha haft stor nytta av i mitt liv, tror jag!

Nu sitter jag här igen när jag egentligen borde sova. Lyssnar på musik och försvinner bort i Youtubes eviga värld av underbara toner. Inte tokigt egentligen om det inte vore för att klockan är över 12 och jag ska jobba i morgon igen. Men jag har inte lyssnat så mycket på musik det senaste, så nu fastnade jag igen.

 

Rekommenderar i alla fall Jacobs piano på You Tube!

 

Har börjat på det här med att lyssna på ljudböcker igen också. Har lyssnat ut en i år, Sofie Sarenbrant Skamvrån. Den var ok, svenska böcker är sällan mer än ok faktiskt. Och det och tyvärr så att ju längre in i serien jag kommer i Emma Sköld, så blir jag mer och mer trött på att hon och hennes familj alltid hamnar i knipa på ett eller annat vis. Och på Emmas syster som verkar så jädrans oerhört osympatisk och avundsjuk att det knappt är trovärdigt. Men serien är väldigt svensk måste jag säga-syskonen pratar inte med varandra när de har problem så de växer sig stora istället, det är väldigt svenskt med konflikträdsla. Tycker svenskar inte att det låter så löjligt när de läser/hör om det? Jag gör i alla fall, det tråkar ner boken faktiskt.

 

Så som ett avbrott lyssnar jag på en dansk författare i svensk översättning och stör mig på att hon uttalar Peugot som perså, med R- p e r s å! Har viss förståelse att det är svårt med de danska namnen och så, men peugot?! Knappast. Författaren heter dock Sara Bädler och Mads Peder Nordbo. Mads har tidigare skrivit två deckare som utspelar sig på Grönland, och den här utspelar sig på Fyn. Den är bra, faktiskt utöver det vanliga, men det var de andra två också om jag inte minns fel. Vet inte vad det blir efter denna.

 

NU sova!