Söndag. Helgen har gått alldeles för fort och jag har inte hunnit samla tillräckigt med kraft och ork för en ny vecka. Det har varit så mycket den senaste tiden- Helgerna kommer, helgerna går, ingen vila, sedan kommer veckorna och jag ska orka allt vad det innebär. Det är rätt jobbigt, måste jag erkänna. Denna veckan som är har jag inte riktigt varit på topp en enda dag, detta trots att jag var ledig måndag och tisdag och bara jobbade onsdag till fredag. Jag åkte till Nyköping måndag morgon och kom hem tisdag kväll (bilder kommer sedan en dag) och det kändes jättebra, men ovanligt utmattande tyvärr. Det brukar inte kännas så här tufft, så det är rätt ovant för mig. Vet inte vad som är fel, men något är det i alla fall.

 

I onsdags på jobbet kände jag hur orken liksom rann ur mig en stund innan jag slutade, ett jobbigt diktat tog luften ur mig fullständigt och det var svårt att hantera att jag inte hade ork kvar, inte kunde tänka normalt i slutet. I torsdags gick jag till jobbet med en känsla av utmattning redan på morgonen, men skakade av mig den lite grann när jag gick och tänkte att jag måste kämpa på, snart helg, snart få vila upp mig. Men det var en "lång" arbetsdag, kändes lång och som en uppförsbacka. Inte alls att den var tråkig utan att det var utmattande att jobba, svårt att andas och svårt att hålla koncentrationen. I fredags kändes det inte bättre heller, men jag tänkte att det ju bara var några timmar till helg så bara att kämpa på. Trötthet, orkeslöshet och till slut blev det så illa att jag hade svårt med att andas normalt trots Buventol och jag blev yr och kände mig helt borta. Jag valde att sluta en halvtimme tidigare, men det tog ofantligt lång tid att ta mig till tåget. Jag var yr och orkeslös och att bara gå krävde massor av mig. Jag sov på tåget, kunde inte hålla mig vaken ens. Sov hemma också, för mamma skulle komma så att vi kunde köra till Hässleholm och hämta Zonyas urna, och även prata en stund med min veterinär om hennes död. Jag kände att jag ville ha några frågor besvarade och ... tja, få lite skuld bortplockad från axlarna kanske var en stor anledning. Jag anade ju redan att döden med största sannolikhet berodde på hjärtat, vilket hans gissning också var samt att det kan komma sådär plötsligt som det gjorde och att jag inte kunde göra något för att förhindra det. Det kändes skönt att höra. Men gud vad jag saknar henne. Har fällt många tårar den här veckan. Jag vet att det inte hjälper att gråta över någons död, de kommer inte tillbaka, men det kan inte hjälpas, hon var ju så speciell och så cool och så häftig och så otroligt viktig. Och nu gråter jag igen. Det är så orättvist att hon inte finns.

 

Skönt att komma hem också och fortsätta att ta det lugnt och vila och sova. I går var jag hos mamma och i dag har jag städat lite.

 

Jag är fortfarande orkeslös, skulle behöva sova ut på riktigt, vilket är konstigt då jag har vilat och sovit relativt mycket, jag har tagit igen mig mycket så jag borde inte vara så orkeslös och trött.

 

Nu hoppas jag på en lugn natt med massor av sömn och en vecka som är lugn och bra, jag orkar inte med en massa, jag är helt slut.